In your face, kåringsnämnden!!!

Farmfurir med ägare och uppfödare Arne Hellsten, sommaren 2008.

Inför V75-5 på Hagmyren pratades det först om hur Myllarfaks skulle plocka igen 40 meter och runda hela fältet, sedan om Odd Tabac som skulle gå i ledningen, och även en del om Snygg och Idenors Peter. Farmfurir var det inte prat om, eftersom att distansen inte passade.

Jag citerar Travrondens kommentar om Furir:
"Radar segrar, underbar löpskalle. Inget distansplus? Aldrig golvad."

Och så rätt de hade! Furir blev inte golvad, nej, han reste sig i sin fulla längd och mer därtill! (Kanske hade man till och med kunnat mäta honom över ponnymåttet efter detta lopp!)

Efter en bra start följde ett perfekt lopp fram till de 161 metrarna där det skulle avgöras. I början på upploppet satt Furir instängd bakom Spjutsporren med Bongsbofax på utsidan. När Bongsbofax tappade travet och så småningom rullade över i galopp kom luckan och Furir visade att speeden finns där när den behövs! Det såg inte svårt ut när han accelererade förbi Prestmo Kongen, Snygg och Spjutsporren med huvan kvar.
Efter målgång ville måldomarnämnden se över upploppet igen, och igen, och igen... Det var visst vissa oklarheter om luckan som kom, om Bongsbofax galopperat innan Furir gick ut eller om det handlade om en störning.
Vi tittare fick också se upploppet om och om igen, och visst blev man lite orolig, trots att till och med Stig H sa att det inte borde bli tal om diskning. Jag tyckte det såg klart ut, men vem vet hur domarna ser på saken!

Till slut fick ekipage nr. 11 grönt tecken, och den rättmätige vinnaren fick koras!
Förutom äran fick han även hederstäcke och lagerkrans, ägaren och vårdaren fick minnespris och säkerligen massvis med blommor och gratulationer!
Nya rekordet över kort distans lyder 23,6 och med de 100 000 kronorna som delades ut i förstapris har nu Farmfurir sprungit in 581 500 kr på 15 starter i år. Vilken häst!

Oh, how I wish!

Kolla här, en försmak av Malaysia! (Nej, jag har ingen sån resa inplanerad, men jag vill fortfarande dit, vem vill inte det?!)

Jag och mina två vänner som syns på bild letade reda på ett vattenfall här i Västerbotten och åkte för att spana in det. Det fanns inte särskilt mycket information om det på Internet och jag hade väntat mig en liten rännil längs bergsväggen, med en fallhöjd på max 2 meter. Jag fick en smärre chock när vi äntligen kom fram. Det var stort, det var blött, det var högljutt...
Vägen dit var ingen barnlek, rejält brant på sina ställen och bitvis försvann stigen bland stenrösen. Men vi tog oss upp! Och fick en fin belöning för det.

Det blev inte så mycket fotande av miljön, Sarah och Susanne ville bara att jag skulle ta kort på dem... Och de kunde inte vara normala på en enda bild, tror jag. Jag skrek och skrek och skrek, "se normala ut!", men det gick naturligtvis inte.
Och ärligt talat vet jag inte om den här bilden blivit lika bra om de bara ställt upp sig och poserat "fint".

Jag funderar på att skicka in den till Norrans sommartävling. Temat fram till den 31 juli är "PLASK"... Och de blev faktiskt plaskblöta!

Igår gick kvalen till Kallblodsderbyt av stapeln, både till stoklassen och den öppna klassen. Det var många fina hästar med, men min själ bungyjumpade när Wik Stjernen dundrade runt på 25,0 och lämnade de flesta av sina konkurrenter lååångt efter sig. Han såg otroligt fin ut!
Det andra kvalet till den öppna klassen vanns av Tekno Jerken, före följande: Filofax N.O., Art Kjarvald, Dotterud Teddy, Guli Glöd och Cali Maks. Det var ett jämnare lopp och segraren var inte lika överlägsen på 25,9.
Stoklassens kval vanns inte helt oväntat av de norska favoriterna Lannem Siv (e.Alm Viktor) och Balder Stjerna (e.H.G.Balder). Fina Asteria (e.Bokli Eld) kunde inte alls vara med och som hon dalade på slutet undrar man om inte hade nån skit i kroppen.

Mörtvedt Jerkeld är far till både Wik Stjernen och Tekno Jerken och utöver det även till Art Kjarvald (vilken stam!) och till 2:an bakom Balder Stjerna; Järvsö Ninja. Han verkar få en fin fadersstatistik m.a.o!

Idag väntar V75-start för Furre på den lite klurigare distansen 1640 (1660 för våran stjärna) och med, som det på V75 bör, hårdare motstånd. Det är bara att hålla tummarna!
Imorgon ska Baron ut, också på Hagmyren och inte heller med helt enkelt motstånd.
Helgen har potential att bli bra!

Tyvärr måste jag sitta stilla och försöka pussla ihop ett distrikt till Tidningstjänst. Eller måste, och måste, men om jag inte gör det kör det ihop sig på måndag och ö.h.t. till veckan, och sånt behöver jag inte. Blä.

Snart är det dags för andra urvalsbeskedet. Det ska ni också hålla alla tummar och tår för!

Kan det månne gå vägen?

Förra veckan var spännande. Jag befann mig fortfarande i Tyskland (på en underbart härlig semester!) när först Baron vann ett lopp under tisdagen, och en dag senare (tårfylld morgon när vi påbörjade resan hem) vann Furir Guldtäcket på Dannero! Häftigt! Särskilt med tanke på att uppgiften kändes, om inte omöjlig, så nästan det.

Och på fredagen fick jag första urvalsbeskedet från Högskoleverket... 6:e reserv på veterinär! Det kändes som en seger bara det! Med lite distans till det börjar jag naturligtvis bli orolig, det är ändå 6 personer som måste hoppa av för att jag ska få plats... Men hoppas gör jag än, och har jag inte kommit fram i listan vid nästa urval, i början på augusti, så får jag ta fram en reservplan av något slag. Jag är ju nu egentligen antagen i Umeå, på arkitektprogrammet, men vem vill gå nåt sånt när man har chans på veterinär!

Ska inte ordbajsa mer, känns som att jag har så mycket att göra! (Fast jag är inte säker på att jag verkligen har det...)

Jag har fortfarande ingen bärbar dator...

... så jag får sammanfatta kort.

Baron vann Sprinterpokalen på midnattstravet i Skellefteå, Furir tog tisdagen därpå sin andra raka seger på Solänget (Nordgubbens lopp!). Nya shetlandsponnyn Bandit har kommit till stallet, nykastrerad och manlig och jättefin.

Jag har varit på Peace & Love, toppade torsdagen med 30 Seconds to Mars, Volbeat och en av The Arks sista spelningar. De två förstnämnda var så grymma och gjorde mig så lycklig, den sistnämnda var faktiskt också riktigt, riktigt bra! Fredagen hoppade jag över The Sounds (ångrar mig bittert) och Oskar Linnros (prisad vare min prioriteringsförmåga!) för att vara social med våra grannar och sedan se Maskinen. På grund av för mycket tid med våra grannar och den vidriga trängseln på Maskinen var jag resten av tiden på P&L folkilsken och arrogant, dvs. mitt rätta och mest charmiga jag!

Körningen ner till mamma i Kviinge, Skåne, gick jättebra, mycket tack vare gudomliga Keplers Paganinikontraktet (ja, gissa vad vi kommer lyssna på ner till Bayern?).
Nu blir det ungefär en dags vila här i Skåne, sedan bär det av till hemland nr.2, och får jag tag på en bärbar dator där får ni kanske höra av mig. Annars är det radiosilence som gäller, för ekonomins skull.

Jag önskar att alla har två lika trevliga sommarveckor framför sig som jag (förhoppningsvis) har! :D

Scoooore!!!

Ingen "stolpe in" utan en vinst rätt i krysset! Precis som det ska se ut!

Furir tampades med duktige Mana Grabben över upploppet.

Furir och Per defilerar med täcke, krans, rosett och blommor.

Pärlan på väg tillbaka till stallet, där det bara blev ett kort stopp innan han fick jogga iväg till dopingen. Det är lite trist när hästarna måste dit, man vill ju helst plocka av i lugn och ro, klappa och duscha av de, men det är viktigt med dopingtest, så man ska inte klaga över det.

Lite dramatik i loppet blev det, varvet från mål. När Myllarfaks kom gående i tredjespår började Per och Furre gå ut bakom, men Mana Grabben kom väldigt snabbt bakifrån och blev störd av "vårat" ekipage, som inte var ute helt i tredjespåret. Jag håller med om att det var trångt och kanske även om bötfällningen, men att det skulle bli diskning (som det var tal om)... Näe.
Mana Grabben fick för övrigt en betydligt bättre rygg i Furir, för Myllarfaks var inte särskilt bra för dagen och kom sist i mål.

Det gick lätt att köra hem sen, trots att jag fick ta en omväg (vidrig omläggning mellan Arvidsjaur och Älvsbyn) och inte var i Malå förrän 2 på natten. Jag kände mig som en Soda Streamer från Furirs lopp till Abborrträsk, och allt är roligt när man är så lycklig!

Nästa helg startar Baron i Sprintermästaren på Skelleftetravet (så då får Baron förhoppningsvis en egen krans ;P) och veckan därpå är det semester och Borlänge på schemat för min del. Oh, härliga liv!

Sommar med student och födelsedag.

Så... Nu har lillbrorsan tagit studenten, jag har fyllt år och sommaren försvunnit.

Studentdagen var i fredags, jag hade fixat ledigt för att gratta lillebror och umgås med familjen. Jag missade deras spelning i sporthallen (de är duktiga, så det kändes lite trist), men sen var jag med. Deras utgång var betydligt mer genomtänkt än vad min i Arvidsjaur var. De hade satt upp plastband och skyltar med namn på klasserna, så föräldrarna kunde samlas runt dessa = göra det lättare för studenterna att hitta till sina närmaste.
Båda mina föräldrar, som alltså är separerade, var på plats och betedde sig riktigt civiliserat, vilket jag är glad över.
Sen var det naturligtvis dags för det traditionella lastbils-åkandet. Det satte liv i vissa minnen, men efter ett tag tröttnade jag på att se skrikande (en del fulla) studenter åka runt, runt på lastbilsflak. Och det tycker jag är förståeligt.
Så istället för att svettas på torget åkte jag ut till Gäddträsk för att hälsa på Jänta och lillan. De lever som prinsessor där, går i en stor gräshage med ett annat sto, Ulrikke e.Ulfrigg med ett hingstföl e.Moe Odin. Jag blev väldigt varmt mottagen och stod och surrade en bra stund med Emma, hon som fixat hit Bokli Eld från Norge.
Åh, vad jag hoppas att det går bra för det här stuteriet! Det ligger en sån otroligt trevlig stämning över gården och hästarna ser ut att må så fantastiskt bra. Hingsten verkar vara smått gudomlig att ha, och enligt hingsthållarna är han en riktig tjejtjusare som sköter den naturliga betäckningen själv, på ett klokt sätt.

På lördagen blev jag 21 år, men det känns naturligtvis inte som det. Jag hade ingen ångest över att bli äldre, men var väl heller inte eld och lågor. Tänk vad födelsedagar var viktiga när man var mindre! Så är det icket numera, varför vet jag inte. Man hittar väl viktigare saker att bekymra sig om.
På kvällen åkte jag och 3 av mina vänner till Lycksele för lite firande. Vi tänkte passa på under studenthelgen, och på lördagen räknade vi med att det inte skulle vara lika mycket av den yngre varan ute. De har ju liksom gjort bort det under veckan. Och mycket riktigt, det var mer folk i våran ålder och uppåt än de där stökiga med vita mössor.

Jag gjorde av med pengar i lördags på hotellet men spelade tillbaka en del ikväll när jag satte plats på de två Lome Kongen-döttrarna Grändens Lomma och Höstbopetra. Det var ett inskolningslopp för 3-åringar och förutom dessa två fina tjejer så var även Spik Bestas syster Faks Besta och grannstallets Kallinas syster Kallmoa med. Tyvärr kom de inte med bland de tre. Första plats tog (naturligtvis) Jan-Olov Perssons Guli Rask, och därefter sprang de två förstnämnda stona in (klirr, klirr i kassan!).

Det stekheta vädret försvann, men det kändes nästan, nästan, nästan lite som en befrielse. 30 grader plus tär på krafterna, och jag låg ärligt talat mest inne, särskilt efter att jag bränt mig rätt hårt på axlarna...

I helgen startar Furir på V75 i Boden, det är midnattstrav och härlig travsport på schemat. Jag har nog tänkt mig dit, om pappa gör bort eller kan tänka sig skjuta upp mekandet med bilen till på söndag. Det är inte ofta man får se så fina hästar här uppe i norr, så man bör passa på!
Tyvärr säger SMHI att det blir molnigt och regn, men man ska inte alltid lite på de där meteorologerna! Naturen har sin egen vilja, och i år vill den kanske välsigna Peabtravet med lite sol.

Jag serverar en härlig sommarbild!

1 juni var kalasfin, 2 juni ser ut att bli sådär, men juni it is! Midsommarmånaden, födelsedagsmånaden, Peace and Love-månaden, semestermånaden (nåja, nästan iaf)! Om ungefär en månad, lite mindre t.o.m., bär det av ner till Borlänge och sen vidare till Tyskland. Härligt!

Vi åkte och lämnade Snurran och Lillan hos Bokli Eld förra veckan. De fick komma ut i en stor, grön sommarhage (med polarband.. ;) ) direkt, och oj, vad de såg ut att trivas! Planen var att de skulle få gå med ett annat sto (+ föl), och ägaren har frågat om det går att ha kvar de där tills han kommer hem i mitten på juli. Det blir naturligtvis lite tomt hemma, men jag tror inte Ytterberg kan erbjuda lika fantastiska hagar som de har där i Gäddträsk!
Bokli Eld var också vid god vigör, det är verkligen en värdig herre. Han går i en hage mellan stohagarna och måste känna sig som en riktig kung. Inte helt dåligt att vara avelshingst kan jag tänka mig...

Torsdag, idag alltså, är röd och jag är alltså ledig. Helt och hållet. Även måndag är ett sådant undantag, och det känns sköööönt! Lite försmak på semestern kanske? Fast jag hade tänkt göra nytta som att städa bilen... Inte lika mycket semester över det.

På lördag åker vi misskötsamma ungdomar till Talludden och ska... Ja, vad man nu riktigt gör på Talludden. Det brukar kunna vara kul, om man inte är chaffis, och blir vädret bra ska man nog kunna göra nåt av kvällen. Kvällen innan ska jag och Sarah på bio, det blir tungt att gå upp på lördag morgon och köra två distrikt med tidningar... Men vad gör man inte för lite kultur! Och jag kan ju sova under dagen sen.

Igår kväll, innan jag for till Sarah och såg the Frighteners, spanade jag in bostadsutbudet i Uppsala och Umeå (Umeå utifall att). Jag står ju redan i kö på de flesta ställena, och kan konstatera att det verkar lättare att få boende i Uppsala än i Umeå. Bra! Tyvärr är Uppsala bra mycket större och jag vet inte alls vilka områden som är vilka och vart de ligger. Har läst mig till att SLU:s campus ligger på Ultuna, och visst skulle man vilja bo med andra biologibesatta människor! Men det fanns många, många fler områden där också.
Det är en djungel, helt klart! Men en rätt rolig sådan.

Igår kväll fick Shahad och en av hennes kompisar följa med upp till Ytterberg. Jag slängde upp de båda två på Boel och så fick de skritta henne på stallplanen (på hackamore!). På med hjälmar, men i övrigt fick de knata runt själva. Kanske inte så mycket säkerhetstänk i det, men hästen är snäll och jag var inte på humör att leda.
Tjejerna fick faktiskt tugga grus, men det kan man inte påstå var hästens fel. Att sitta två stycken barbacka på en häst i trav är minsann inte lätt! Det säger ju sig självt att om en tappar balansen gör den andra också det. Jag har själv testat, ett antal gånger faktiskt, men hittills klarat mig från att falla av.
Det hela gick iaf bra och jag slängde upp de efter 5 minuters andningspaus.
Jag tror att det är viktigt att inte göra avfallningen till en för stor grej, för det är faktiskt inte hela världen. Vanligtvis får man lite skrapsår, utflugen anda och (säkert det som tar mest ont) ett skadat ego. Och ju fler gånger man faller av, desto mindre rädd blir man för det och det är säkert därifrån det där talesättet kommer. Ni vet, det där om att man ska falla av 100 gånger innan man är en bra ryttare. För sitter man och är rädd för att falla av, då går det nog inget vidare att rida heller.

Nu ska jag fylla på spolarvätska och tanka bilen, förmodligen blir det en sväng upp till stallet också, när jag lix är på väg åt det hållet. Sen måste jag väl ta tag i den där städningen... Blä!