Hurra för sudoku, V75 och hästar när februarivädret håller i sig.

När jag tillbaka på nätet, uppdaterad, aktuell, online. Och då måste det naturligtvis bloggas lite grann.

Min vecka har inte alls varit så pjåkig, trots att jag fått jobba "dubbelt", dvs. både på Tidningstjänst och Posten alla dagar. Det har varit kallt, men mest för att det blåst, inte för att temperaturen legat lågt. Så alltså har jag lidit mer än postcykeln, den har rullat på som tåget och det är bara mina kinder och tår som fryst ihop och inte fyllt sina funktioner. På Posten har det varit slappt (?!), och den enda dagen jag haft lite mer att göra var torsdag, då det kom mängder av kataloger och reklam.

Själv fick jag hem både Stall- och Hästmagazinet (hade jag helt glömt att jag skulle få), och i båda tidningarna hittade jag faktiskt intressant läsning (om än i små mängder). Jag blev även lite uppdaterad och fick veta att alla dressyrande skimmelälskare sörjer då stjärnstoet Matiné fått vandra vidare pga. ett benbrott i hagen. Jag tror jag nämnt henne tidigare, i samband med den minst lika överrörlige Moorlands Totilas (som nu finns tillgänglig på skick för 55-60 000!) och hur viktigt det var att träna dessa talanger försiktigt för att de inte skulle gå sönder.

Tidningar har för övrigt blivit en nödvändighet i min vardag. Jag har blivit besatt av Sudoku och det klottras i både Norran och VF varje morgon och fortsätts sedan på kvällarna om jag inte lyckas på förmiddagen. Fantastisk morgongympa för hjärncellerna!
Och jag intalar mig själv att när jag dör och man öppnar upp mig för obduktion eller forskning kommer de hitta en hjärna som de senaste åren sprakat mer av synapser än vad den gjorde det första levnadsåret. Det är egentligen en omöjlighet, men man måste ju få tro att man är unik på något vis.

Idag är det lördag, och lördagar innebär vanligtvis städning, hästeri och V75. Idag är det särskilt V75 som lockar, eftersom att hästeriet begränsas kraftigt av den otrevliga temperaturen och ingen har väl någonsin kunnat påstå att städning har någon magnetisk verkan (nej, det skulle vara den repellerande kraften i sådana fall). V75 tar plats på Bergsåker idag och i kallblodsloppet ska vi få se Åsajerven! Tjoooho! Synd att man inte kunde vara på plats. Han tampas mot Lundås Emelie och Stamping och en hel drös till, men tipsarna tror naturligtvis helt och hållet på norrmannen och våra två svenska hopp.

Appropå norrmän, har jag presenterat Jäntas kavaljer i år? Det är Bork Odin, 4-åringen som har 21,4 i rekord och som fick 4 priser på Travgalan i Norge (bl.a. Årets Häst). Här finns skönheten att beskåda, och man kan ju hoppas att Jänta kanske kan tänka sig lämna en med lite vita tecken nu...
Snurran måste åka hela vägen till Östersund, och hon får inte ens träffa killen i fråga, men så har det ju varit tidigare också. Vad som inte varit tidigare är att hon ska stå 40 mil bort och att det inte blir lika lätt att hälsa på henne. Så vad göra om hon åter igen tjuras med att inte bli dräktig direkt? Ja, då får man bita ihop och försöka stå ut.
Här är för övrigt en bild på stoet med den fina färgen, som gillar livet skarpt just nu (öronen på bilden till trots).

Boel ska få komma ut och jogga, annars kommer hon att hoppa ur skinnet nästa vecka. Eller svälla upp och bli fet som en tunna... Men hellre det än en svårfödd häst.

Nu ska jag knata ner till Ica eller Konsum och köpa en ordentlig frukost. Mackor duger inte längre, utan nu ska det vara fil och flingor och gärna frukt till det. Efter det måste jag väl ta itu med städningen... Och sen väntar självplågning uppe i Ytterberg där det är tänkt att jag ska rida Jänta och köra Boel och Älva. Vi får se om det blir så, man vill ju inte frysa av sig någon kroppsdel på köpet. Å andra sidan skulle det visst bli ännu kallare imorgon...
Tur att det snart är den första officiella vårmånaden!

Jag är så inte bra på det här just nu.

Nej, som rubriken lyder, jag är verkligen ett misslyckat fall inom bloggningen just nu.
Jag kan skylla ifrån mig på mycket jobb (ja, jag jobbar "dubbelt" hela veckan) och en hel del hästande sammanslaget med simningen och vardagsbestyr. Jag har helt enkelt inte tagit mig så långt som till datorn, och inte ens nu kan jag sitta här särskilt länge. Jag är hemma på lunchrast och ska alltså ut och köra posten typ... nu!

Lördagen med proffstränaren var en nyttig dag! Boel visade sig ha lite känningar i kotorna fram, så hon får ta det lugnt framöver. Turligt nog fanns det andra händelseutvecklingar som höll humöret uppe, bland annat det fina framsteg hon fick av den nya skoningen (tvärtåat fram, korta tår runt om, långa brodd). Brodden får vi nog dra ner på i längd, och så ska det ändras en del i körningen när hon ska börja gå fort igen, men det får jag förklara när jag har mer tid över.

Jag fotade Jänta i paddocken i söndags, och damen fick även visa upp sig lite för Nina, som också hade med sig kameran. Jag såg nu på Facebook att hon varit snäll och skickat lite bilder, inte bara på Jänta, utan på oss båda två. Alltid trevligt att ha bilder på sig själv och hästen, ofta är det ju jag själv som står bakom kameran, inte framför...

Nu var tidsfristen slut, nu bär det av ut med postbilen. I eftermiddag väntar en arbetsplatsträff, ett simpass med teknikgruppen och så är tanken att jag ska köra Älva en tur på kvällen. Fullt upp!

Stortränaren kom upp på besök.

Furir tog sin andra raka årsseger igår!
Jag och ägaren åkte upp till Peabtravet för att se pärlan kämpa med lite hårdare motstånd och insatsen han gjorde var otrolig! Furiren fick en inte alltför bra start och fick gå första 500 i tredjespår, därefter lade han sig i dödens. Resten av loppet... Hela vägen in till mål.
Bergkamp, som tagit ledningen, höll väldigt bra och var inte redo att släppa, medan hårt betrodde Bleke Kongen kom bakifrån i 3:e spår. Tappre Furre höll dock undan, men 50 meter innan mål sjabblade han lite med travet och gjorde så allas våra liv lite mer spännande. Tur han höll sig på benen!
Segertiden blev 30,2 (på vinterbana, ska jag påminna om) och förstapriset 40 lappar. Vilken stjärna han blivit!

Och inte är det väl så konstigt att Furre har fått saker och ting att fungera nu. Per Gustafsson, tränare och kusk, är sannerligen en multitalang. Förutom att han kör in en massa pengar och kan träna travhäst så skor och raspar han tänder själv. Det fick vi se prov på ikväll när han kom upp till Ytterberg för att inspektera unghästmaterialet samt storstjärnan Skaffer Jenta. Det började med lite verkningar på unghästarna och så småningom kom vi även till Boel, som ju skulle skos om, med längre brodd den här gången. Maja anmärkte på att en tand höll på att lossna och Per tog så fram de hårda nyporna samt en tång och drog lös eländet. Sen tyckte han att det var lika bra att raspa lite oxå, så med en munstege och rasp gick han lös på Boels tänder, som nog var i behov av det. Det var fler tänder på väg ut, men de satt ändå så pass hårt att de fick sitta kvar tills vidare.
När det visade sig vara så snabbt och enkelt gjort (ja, Boel stod ju som ett ljus naturligtvis!) så tyckte jag att Jänta också kunde kollas, för där har nog ingen varit på ett flertal år nu. Och hon var i behov av det!
Jag fick själv känna och pillra lite i både Boels och Jäntas mun och det är rätt otrevliga eggar de kan få med tiden. Särskilt Jäntas tänder, hon hade till och med fått ett litet sår längst bak i munnen (mäktigt att stoppa in handen så långt!) och det blödde en del när Per filade lös det värsta.
Men nu är de två damerna alltså putsade på, både på fötter och i munnar, så det kan bli spännande att känna på de till veckan!

Snurran och jag var för övrigt ute på motionstur ända ner till soptippen. Ni kan säkert ana er till Jäntas förtjusning över den rundan! Hon tyckte att det var både roligt och spännande när vi smög in på själva tippen, som nu är öppnad och plogad. Att hon sedan var väldigt fin att rida hem på var en bonus och att allt gjordes på hackamore kändes väldigt skonsamt (särskilt nu i efterhand när munnen blivit kollad).
Det enda negativa var underlaget... Snurr går ju fortfarande barfota och vissa bitar var det halkigt även ute på kanterna, så de här långturerna till tippen blir nog inte så många i fortsättningen. Trist, men ännu tristare om hon blir ofräsch av att gå på underlag som inte ger fäste. Eller halkar omkull och slår ihjäl oss båda.

Imorgon ska Per få visa mig hur han böjer sina hästar om han vill kolla fräschören och sen ska han få känna lite på Boel i vagn och utvärdera skoningen. Boel, som för övrigt inte fått något jobb i veckan och som tydligen brallat så smått med Maja i torsdags... Bådar ju mindre gott.

I övrigt så sliter jag på med tidningar och post. Kylan har lyckligtvis inte hållit i sig sedan förra veckan (då jag faktiskt låg hemma två dagar med feber och förkylning) och nu är det ganska trevligt att cykla runt på morgonen.
Simgrupperna är alla tre igång och trots att jag trodde det skulle bli tungt så har det faktiskt flutit på riktigt bra. Jag har, trevlig nog, något barn mindre i varje grupp, vilket gör det hela mindre energikrävande.

Under själva dagen imorgon hålls Malå Marknad, så senare på kvällen erbjuds naturligtvis party på Borgen. Själv är jag tveksam till att fara dit. Jag har blivit bjuden på middag hos Susanne, men jag vet inte om jag orkar med mer än just det. Och så har jag fått ihop hela 3 stycken grupper som vill ha skjuts någon gång under kvällen, till eller från sina hus (utanför Malå dock...), så om jag skulle hålla mig borta från alkoholen har jag alla möjligheter att göra andra glada.

Så, så... Ner i säng nu så jag orkar upp imorgon. Förhoppningsvis håller det här minus 7-gradiga vädret i sig. Och så blir det naturligtvis rapport vid lunch om vad Per tyckte om Boel och vad raspningen gav Jänta!

Galaglansen håller i sig än!

Hade det funnits en rodnande gubbe bland alla figurer man kan klistra in så hade den naturligtvis hamnat här. Jag får skämmas över hur dåligt jag uppdaterat här, särskilt när det hänt så mycket!
Till mitt försvar ska jag dock säga att jag faktiskt börjat på inlägget om Travgalan, jag har bara aldrig tagit mig tid att skriva klart det, men nu så.

Skelleftetravets travgala för år 2009 hölls ute på Rotan i Skelleftehamn. Tidspessimisterna fick iväg oss i god tid och vi var där hela timmen i förväg. För oss ungdomar, dvs. Magdalena och jag, var det naturligtvis näst intill en katastrof. Fint folk kommer inte först! Så medan paret Hellsten minglade för sig själva i lokalen körde vi runt i Skelleftehamn och försökte hitta "raggen". Där var det dött som på en kyrkogård, vi träffade en ungdom i en bil och en tjej från storstan kanske? Hon tyckte nämligen att vägen (ja, som i vägbanan) kunde fungera som trottoar åt henne.

När det så drog ihop sig för start minglades det först lite ute i hallen innan vi fick komma in till själva lokalen, som var bra mycket finare än väntat. Fiffigt val, med andra ord! Redan ute i hallen noterade Magda och jag att det fanns en fotograf där som liiiite väl ofta vände linsen mot oss. Det skulle visa sig vara ett upprepat beteende under kvällen.

Efter att allt folk slagit sig ner och hämtat dricka (bästaste chauffören tog naturligtvis alkoholfri Cola) drog så värdarna igång. Det blev spännande redan i starten, då Årets 3-åring skulle utses. Baron var ju nominerad där och presenterades först med sin minst sagt trevliga statistik. Tyvärr gick det priset oss ur händerna, inte helt oväntat fick varmblodsstoet Zandra C. det.
Mellan prisceremonierna (som var uppdelade i två grupper) fick vi ta för oss av maten, som det då inte var några fel på. Vid det här laget hade vi verkligen fått upp ögonen för att fotografens blixt ofta flashades åt våra håll. Vi måste sannerligen ha varit de hetaste pinglorna på galan.

Så kom då det som kanske var mest spännande, skulle Furir få pris för Årets äldre kallblod? Det var blandade åsikter inför det här priset, de nominerade var ju nämligen alla tre fem år gamla, med ungefär samma prissumma på nacken och de hade dessutom tävlat mot varandra under året.
Lycka, lycka, lycka när Furirs namn lästes upp!!! Hela motiveringen kom jag inte ihåg, men på slutet stod det att han fått göra rejäla lopp, ofta i tredjespår, vilket ju stämmer. De var uppenbart imponerade av honom!
Jag blev, till min stora skräck, uppropad på scenen när Arne pratade om sin verksamhet, men det var med blandade känslor och darriga knän (för mig har det alltid varit en utmaning att stå på scen, och inte en rolig sådan) jag tog mig upp. Jag tyckte allt att Furres nuvarande skötare, Ann-Sofi, kunde ha följt med upp, hon också, då hade jag kanske sluppit kampen mot pionröda kinder.

Det var en helhärlig stämning i hela salen får jag lov att säga och alla hästar, kuskar, ryttare och tränare fick stormiga applåder, oberoende på vem som vann priserna.
Stämningen höll i sig när det blev dags för Årets Häst-röstandet. Jag och resten av Furres fans pilade runt och raggade röster för fullt och sedan blev det intensiva spekuleringar i vem som skulle vinna priset medan rösterna räknades.
Och visst blev det Furir!
Overkligt! Och fantastiskt underbart! Av hela rabaldret efter det tillkännagivandet har jag många, många minnen av smådetaljer, så jag ska försöka att bara nämna de viktigaste. Arne nämnde sitt mycket fina avelssto, Skaffer Jenta, uppe på scenen. Vi fick alla gå upp på scenen och värdinnan viskade i mitt öra när jag fick en kram att "det här är stort!". Fotografering efteråt, både för fotografen och för Norrans kille, men fotografens kamera ville inte alltid och då kände jag en stor lust att gå fram och hjälpa honom, vilket jag turligt nog inte gjorde (det fixade sig ju). Det hade varit riktigt kul att se de bilderna...

Sedan minglade vi runt i lyckorus och fick gratulationer innan det blev dags att dra sig hemåt.
Enda molnet på den väldigt stjärnfyllda och månbelysta himlen var att helljuset dog 5 mil från Malå på vägen hem och det blev således en långsam och för ögonen ansträngande resa den sista biten hem.

Ska man tacka också tro? Väldigt rolig gala, och det hade den nog varit även om "vi" inte vunnit, och tack till paret Hellsten som tog med mig så jag fick uppleva den.
Jag vet inte vart jag är om ett år, men jag tror nog allt jag får pallra mig hem för att vara med då också, särskilt om fler Stall Farm-hästar nomineras!

Länkar till Norran, där resultaten finns.

Nu bär det av ut i sadeldjungeln igen.

Okej, ingen bild på Boel. Än i alla fall.

Fick ett inte helt oväntat besked om hoppsadeln. Bommen var indeed sned, mest troligt på grund av snett påsydda bossor (har den måhända blivit omstoppad tidigare av någon amatör?!) som felbelastat den. Ja, liksom allt annat går det säkert att hitta en mängd olika förklaringar. Tyckte dock det var väldigt mysko att bossorna var snett påsydda...
Nåja, jag ringer sadelmakaren imorgon så vi får göra upp om betalning och sen är det bara att sätta sig och leta ny sadel igen. Och jag som just slutat drömma om en T6:a...
Suck, suck, suck!

En typ av dag som jag inte planerat för.

Ryktena om dåligt väder har gått här i början på veckan och idag small det. Blåst och rejält med snö och värre ska det tydligen bli?
Jag hade planerat in en Skellefteåresa men insåg rätt snabbt att det inte skulle gå vägen idag. Synd, jag hade tänkt lämna in en loksele, köpa nya skor och broddar åt Boel och lite kläder åt mig själv så här på min lediga dag, men lediga dagar lär det finnas fler av så i slutändan löser det sig nog.

Vad som däremot blir lite klurigare att lösa är motioneringen av hästarna. För det första måste man naturligtvis ta sig upp till stallet, så det gäller att pricka av då plogbilen varit där. För det andra så lär hästarna vara halvtokiga i eftermiddag då de fått stå inne under dagen. Jänta, som jag är mest orolig över, har lyckligtvis gått två dagar i rad och kommer nog inte att bli alltför odräglig. Boel, däremot... Om hon vilar idag blir det hennes 3:e vilodag, och så har hon dessutom stått inne istället för att ha gått ute i hagen. Hon är ju en väldigt snäll och väluppfostrad häst men kryper det i kroppen så gör det, oavsett vad huvudet säger.

Jag måste erkänna att jag inte gråter blod över att allt inte gick planenligt.
Igår fick jag hem Stig H Johanssons självbiografi Mitt Spår och efter de första kapitlena är jag fast. Till det så svängde jag förbi på Posten imorse och kunde hämta hem V75-guiden, sånt kan ju vara trevligt att bläddra i. Eventuellt tar jag en promenad och köper Ridsport special också... ;)
Nåja, poängen var i alla fall att jag har något att läsa. Jag har sudoku, Tradera, bloggen, bilder och en Polly-påse. En ganska trevlig ledig dag så långt!

Tradera har blivit ett bra ställe att hänga på, som sagt fick jag hem en bok igår (som jag köpt för 1 kr!). Idag fick jag en röd/svart förbygel i ett väldigt fint skick, så den kommer förhoppningsvis att se bra ut på Boel när hon ska starta.
Nu bevakar jag intensivt en auktion som går ut om ungefär 20 minuter. En bok. Igen.

Och appropå böcker. Efter ett oväntat men glädjande lönebesked beslöt jag mig för att lägga lite ut lite extra den här månaden på just böcker. Så första anhalten blev en hästbokshop, och där tog det stopp. Hihi!

Nu är simsäsongen igång igen och förra veckan hade jag Teknikgruppens första pass. Igår fick de komma och simma för andra gången och då hade vi livräddning på schemat. Något som de klarade galant. Däremot kände jag mig lite ringrostig när jag skulle förklara, men jag vet ju att skolan är duktig på att nöta sådant, så de lär få ordning på allt till slut.
Imorgon och på söndag har jag mina andra två grupper för första gången, och på den fronten börjar det kännas bra. Jag har börjat få lite genomströmning och en del har slutat, en del har fått flytta upp. Känns bra, som sagt! (om än lite jobbigt att åter igen ha 3 grupper, men det blir ju min sista termin, oavsett vad som händer, så...)

Framtiden är ett oskrivet blad som så många säger, och jag får ångest när jag ska diktera upp något. Flytta blir det ju, men skola eller jobb utomlands? Eller skola utomlands? Eller vad?
Det ska ju helst bli rätt, och det känns extra viktigt nu när jag hör att många hoppar av eller är på väg att hoppa av. Då står man mitt i ett läsår utan studier eller jobb eller just någonting, och där vill man nog inte hamna.

Det tog mig ungefär 20 minuter att skriva ihop det här (jag gör annat samtidigt...), så nu kan jag lämna det glada beskedet att jag vann auktionen. HAHA!

Jag återkommer ikväll, hade tänkt fota Boel i tävlingsutrustningen!

Dagen som aldrig ville ta slut.

Jag ska försöka göra en lång historia kort och berätta vad som hänt hittills den här dagen, som börjar kännas riktigt, riktigt lång.

Som alla lördagar jobbade jag naturligtvis på morgonen. Cyklade klart tidningarna och gick hem för lite frukost. Därefter bar det av upp till stallet tillsammans med lillasystern Judith. Vi tog ut hästarna och fortsatte med att göra stallet samt skotta lös transporten, vilket visade sig vara en utmaning. Lös kom den till slut och vi kunde lasta in Kerstin och Jänta i den. Det gick lätt och smärtfritt, jag hade förväntat mig mer ifrågasättande från Jänta, som av förståeliga skäl kan undra varför hon ska åka transport (hon åker ju ibland inte ens en gång per år).

Ridningen nere på klubben gick över förväntan. Jänta var pigg och stark på det tjocka 2-delade jag valt för dagen, men efter lite underliga språng, en del uppvärmning och lite bomtravande började hon så söka sig ner i en trevlig form. Jag var duktig och red runt i 50 minuter, vilket fick henne att bli riktigt mjuk i kroppen och rätt svettig.
Judith hade mer att hantera när hon skritta och travade runt på Kerstin, som skötte sig mycket bra när hon inte fick sina tiltar/kollapser/damp-anfall. Då bär det av åt alla håll tills hon måste stanna av för att tänka ut vart hon ska ta vägen. Eller något sånt. Den vanliga hästpsykologin verkar inte alltid stämma in på Kerstins personlighet.

Judith hjälpte mig att lasta in djuren, sedan körde jag ensam upp mot stallet. Eftersom att jag alltid har något mer att göra i stallet och Judith kände sig lite krasslig beslöt vi oss för denna chansning.
Redan i backarna upp mot Älvaberget började jag ana oråd. Bilen slant till vid första backen och vi fick fortsätta försiktigt uppåt. I sista backen innan själva byn tog det så stopp, någonstans i mitten. Jag borde ha gasat på mer innan backen kan jag säga i efterhand, men som alltid är det lätt att vara efterklok och efter min mini-sladd kändes det inte så bra att trycka på gasen.
För de som aldrig suttit i en sådan situation kan jag säga att det är ren och skär och kall skräck man känner när ekipaget tar stopp och sedan börjar glida bakåt. Turligt nog höll pappas nya vinterdäck för stillastående och bromsarna likaså.
Det kändes rätt hjälplöst att sitta där, så nära hemma men med ett absolut stopp. Jag lyckades dock undvika adrenalinchocken som jag brukar kunna få, som gör att jag visserligen kan utföra saker rätt effektivt men som av okänd anledning ger mig minnesförlust efteråt, jag tappar helt greppet om detaljerna.
Så efter en stunds funderande och lugnande, djupa andetag tog jag mig ut ur bilen och lastade ur Kerstin, som jag anade inte skulle palla att stå stilla någon längre stund. Hon kände igen sig direkt och tyckte förmodligen att det var en ganska trevlig situation. Det tyckte inte jag. Jag och hon smög uppför backen medan den ensamma Jänta ropade efter oss (vilket skar i hjärtat ordentligt, men just då visste jag inte riktigt vad annat jag skulle ta mig till. I efterhand, när man tänker klart, skulle jag naturligtvis ha plockat ur henne också, för hon är allt annat än svår att ha att göra med runt transporten).
Vi hann bara uppför backen innan vi träffade Lars-Gunnar och då kände jag lugnet. Karlarna i Ytterberg, de kan sina saker. Ännu mer tur hade vi när vi kom ner till vårat stadiga ekipage (hur kunde jag lämna Jänta?!) och Peder dök upp i början på backen. Med de två herrarnas hjälp togs både bil, transport och hästar upp på plan mark, där jag lastade in Kerstin igen och körde själv sista lilla biten.

När vi så äntligen var hemma vid stallet igen fick jag en otrevlig överraskning i form av kraschade hagstaket. Det var Boel som blivit upprörd och försökt ta sig över det 3-radiga staketet när Älva fick flytta över till Major. Hon hoppade och tog sig över till hälften. Och kravlade resten av biten. Ni kan ju ana hur staketet såg ut...
Efter att ha lastat ur, packat upp, städat till allt så fick jag alltså pulsa ut i meterdjup snö och börja spika. Då började det definitivt vara slut i tanken.
När alla hästar var på rätt plats och stallet uppstädat (unghästarna hade levt rövare) var det helt slut soppa. Utan att ha det minsta dåliga samvete körde jag alltså hem.

Som Magda sa, det är skönt att allt dåligt samlas på en dag så att man slipper flera små dåliga saker de övriga dagarna. Och dagen räddades ju på sätt och vis av att Jänta skötte sitt dressyrpass så bra som hon gjorde.

Men än är det inte slut. Faktum är att jag måste stanna upp ända till klockan 9 då jag lovat pappa, Judith och Torben att se film med dem. Det blir den andra filmen i Millenium-triologin, Flickan som lekte med elden. Det lär ta ett tag att somna efter den, men jag har ju faktiskt inget jobb imorgon så jag överlever nog.

Imorgon hoppas jag innerligt att Boel går ett bra snabbjobb, så jag slipper oroa mig över om hon är ofräsch eller inte. Jag hoppas också att jag inte glömmer bort att se filmen om Järvsöfaks som går kl. 16.30 på 4:an. Missa inte!