Fredag känns bra!
Efter fredag kommer lördag och då är det sångboksmiddagen som gäller. Jag är lite orolig över den. Först och främst för att det finns regler för hur en riktig sittning ska gå till, så jag kan alltså inte hälla i mig hembränt och visa hur man kastrerar renar med tänderna (för sånt gör ju vi norrlänningar). För det andra så blir jag alltid nervös när jag ska passa buss- eller tågtider, särskilt om jag inte kan dubbelkolla flera gånger per dag. För det tredje hade jag tänkt ta på mig högklackat, och då vet man aldrig om man slutar i en snöhög, ett dike eller i en hög på dansgolvet. Har jag tur finns det fler alternativ som inte sätter mig i position som allmänt skämt.
Major ska prema idag. Det är alltid spännande, ja, nästan mer spännande än start, när de små 2-åringarna ska ut på banan och göra sitt "på riktigt". Nu är ju Major en stor kille med stor talang så det ska nog avlöpa fint. Risken är väl snarare att det går för fort och han inte blir godkänd för det, om jag förstått saken rätt.
Och om 3 veckor ska både Furir och Baron visas för kåringsnämnden i Östersund. Jag har redan kollat upp tågpriser, och tänka sig, det var inte alls särskilt dyrt att åka upp dit! Skolan har inte skrivit upp vad som är obligatoriskt i nästa kurs, så jag tänkte boka innan jag frågar och sedan skylla på dåligt utskrivet schema om någon skulle protestera. Hihi!
Min gissning är att Baron blir godkänd, men att Furir åter igen får den icke-nådiga-nicken, så jag tänker göra bort bitterheten innan beskedet kommer.
Av de andra hingstarna vet jag inte... Krusse, 3 år gammal e. Järvsöfaks u.Vicke Tryck ue. Viggo Best, har fina resultat och ingen pjåkig mamma. Han är nämligen halvbror till Vixie och Krusen, båda två med över 300 000 insprunget. Att han är ung är också något positivt, tycker jag.
Adrigo från Boden är heller inte dåligt stammad, e.Qvadrigo u.Sindy Stjerna ue.Spikeld och fallen ur Stöva-stammen. Ur Stöva-stammen kommer också Tangen Tinn, men han har istället Moe Odin som far, så den stammen är heller inte att klaga på!
Här finns lite info och resten av hingstarna som visas.
På söndag går norska kallblodskriteriet samt derbyt av stapeln. Klart spännande, men jag ska spara mina tankar om det till imorgon eller söndagen.
Nu ska jag ta en av mina matlådor (de verkar nämligen aldrig ta slut), äta och sedan promenera ner till Knivsta och köpa godis. För det får man göra på fredagar.
fredag 16 september 2011
tisdag 13 september 2011
Första ordbajsandet på nya datorn.
Nu är jag uppkopplad!
Datorköpet var lyckat, och allt gick att starta upp samma kväll som jag kunde hämta ut den. Skööönt...
Jag trodde jag skulle klara mig fint utan Internet, men där bedrog jag mig. Räkningar som ska betalas, kontakt med skola och skolkamrater, scheman, biljetter, bla bla bla. Det är iaf en massa som fixas via nätet numera, så det känns som att jag nått civilisationen igen.
Antagen på veterinärprogrammet alltså. Det blev en hastig avresa från Malå. Jag packade undan, tog bilen och körde helt enkelt ner till Uppsala på söndagen innan skolstart. Första natten sov jag på vandrarhem, men redan på söndagkväll åkte jag ut och kollade på ett boende och andra natten hade jag flyttat in där.
Nu bor jag trivsamt just utanför Knivsta, på ett visst avstånd men ändå nära till allt. Lagom, alltså.
Än så länge har jag bilen, men jag har testat busförbindelserna och det är inga problem på den fronten. Det kommer att funka fint utan bil mao. Mina fina trotjänare ska jag köra upp vid månadsskiftet september-oktober, precis efter det att jag skrivit min första tenta. Förhoppningsvis får jag tag på en billig flygbiljett ner på söndagen, då slipper jag ännu en dryg resa och så hinner jag vara hemma iaf 1½ dag. Inte mycket att hurra över, men vad gör man när schemat läggs upp som det gör.
Själva skolan är inte dum, väldigt fräsch och fin och med minst sagt goda resurser. Första kursen är hektisk och ska klaras av på en månad, det blir inte lättare av att vi ska lära oss en hel drös med namn på latin. En del har jag inte ens hört på svenska. Ändå känns läget lugnt, för tillfället, och även om det blir en del läsande och glos-nötande har jag faktiskt haft tid att göra annat också. Något man kanske inte borde vänja sig vid.
Bland annat åkte jag upp till Bollnäs för att se Furirs lopp på V75. Det hela slutade med en minst sagt hedervärd andraplats efter Slettvoll Rambo. Han slog bland andra Fakse, Stamping och Lomar och de måste man nästan säga tillhör Sveriges elit. Det är rätt häftigt att man, om inte än så snart, kan påstå att den lille krigaren Farmfurir tillhör elitskiktet här i landet!
Hallsta Lotus var inte på plats, han och Myllarfaks möttes på Dannero över lång distans och tänka sig, Lotus blev utklassad av Myllarfaks! Jag blev mäkta förvånad när jag läste att sista 400 metrarna gick i 31-tempo för Hallsta Lotus, sedan skrockade jag ondskefullt när jag tänkte på att Furir, han håller minsann över lång distans också!
Imorgon har vi självstudier hela dagen. Senast idag blev jag påmind om att självstuder minsann inte betyder ledigt, men det hindrar mig inte från att påstå att det är sovmorgon! Vid 11 ska jag visserligen stå utanför Norrlands nation, men då har ju halva dagen gått, så fram tills dess får jag väl sätta mig med beskrivningar av ben och inälvor (för att förenkla det hela).
Och på lördag är det sångboksmiddag. Vi amöbor (som vi i första ring kallas) ska få lära oss hur en riktig sittning går till. Påstår "de dära" som har hand om det. Klädkod kavaj, och då ska man tydligen ha kjol/klänning ner till knäna. Riktigt ordentligt! Får se om det blir så i slutändan.
Jag ska definitivt skriva av mig här någon till kväll den här veckan. På återseende.
Datorköpet var lyckat, och allt gick att starta upp samma kväll som jag kunde hämta ut den. Skööönt...
Jag trodde jag skulle klara mig fint utan Internet, men där bedrog jag mig. Räkningar som ska betalas, kontakt med skola och skolkamrater, scheman, biljetter, bla bla bla. Det är iaf en massa som fixas via nätet numera, så det känns som att jag nått civilisationen igen.
Antagen på veterinärprogrammet alltså. Det blev en hastig avresa från Malå. Jag packade undan, tog bilen och körde helt enkelt ner till Uppsala på söndagen innan skolstart. Första natten sov jag på vandrarhem, men redan på söndagkväll åkte jag ut och kollade på ett boende och andra natten hade jag flyttat in där.
Nu bor jag trivsamt just utanför Knivsta, på ett visst avstånd men ändå nära till allt. Lagom, alltså.
Än så länge har jag bilen, men jag har testat busförbindelserna och det är inga problem på den fronten. Det kommer att funka fint utan bil mao. Mina fina trotjänare ska jag köra upp vid månadsskiftet september-oktober, precis efter det att jag skrivit min första tenta. Förhoppningsvis får jag tag på en billig flygbiljett ner på söndagen, då slipper jag ännu en dryg resa och så hinner jag vara hemma iaf 1½ dag. Inte mycket att hurra över, men vad gör man när schemat läggs upp som det gör.
Själva skolan är inte dum, väldigt fräsch och fin och med minst sagt goda resurser. Första kursen är hektisk och ska klaras av på en månad, det blir inte lättare av att vi ska lära oss en hel drös med namn på latin. En del har jag inte ens hört på svenska. Ändå känns läget lugnt, för tillfället, och även om det blir en del läsande och glos-nötande har jag faktiskt haft tid att göra annat också. Något man kanske inte borde vänja sig vid.
Bland annat åkte jag upp till Bollnäs för att se Furirs lopp på V75. Det hela slutade med en minst sagt hedervärd andraplats efter Slettvoll Rambo. Han slog bland andra Fakse, Stamping och Lomar och de måste man nästan säga tillhör Sveriges elit. Det är rätt häftigt att man, om inte än så snart, kan påstå att den lille krigaren Farmfurir tillhör elitskiktet här i landet!
Hallsta Lotus var inte på plats, han och Myllarfaks möttes på Dannero över lång distans och tänka sig, Lotus blev utklassad av Myllarfaks! Jag blev mäkta förvånad när jag läste att sista 400 metrarna gick i 31-tempo för Hallsta Lotus, sedan skrockade jag ondskefullt när jag tänkte på att Furir, han håller minsann över lång distans också!
Imorgon har vi självstudier hela dagen. Senast idag blev jag påmind om att självstuder minsann inte betyder ledigt, men det hindrar mig inte från att påstå att det är sovmorgon! Vid 11 ska jag visserligen stå utanför Norrlands nation, men då har ju halva dagen gått, så fram tills dess får jag väl sätta mig med beskrivningar av ben och inälvor (för att förenkla det hela).
Och på lördag är det sångboksmiddag. Vi amöbor (som vi i första ring kallas) ska få lära oss hur en riktig sittning går till. Påstår "de dära" som har hand om det. Klädkod kavaj, och då ska man tydligen ha kjol/klänning ner till knäna. Riktigt ordentligt! Får se om det blir så i slutändan.
Jag ska definitivt skriva av mig här någon till kväll den här veckan. På återseende.
torsdag 8 september 2011
Livssignaler från söderlandet.
Ja, jag lever! Men jag har ingen dator, ingen ny adress (snart, snart, snart går adressändringen igenom) och ingen koll.
Tänkte bara skriva någon rad här och meddela att jag klarat den första veckan på veterinärprogrammet galant och att andra veckan artar sig väl. Och efter de två första veckorna ska det visst bli enklare, så det ser lovande ut.
Min dator ligger för tillfället på Malåkiosken i Västerbotten, men skickas förhoppningvis neråt idag, så om några dagar ska jag ge en mer detaljerad beskrivning av den hektiska flytten och den nya miljön.
Ett litet tillägg bara... Furir startar på Bollnäs på lördag (V75), och hör och häpna; det är endast 20 mil från Uppsala! :O Jag kan "tväråka" upp (det är ju inte värre än att tvärköra till Boden) och se loppet om jag vill. Hihi!
Tänkte bara skriva någon rad här och meddela att jag klarat den första veckan på veterinärprogrammet galant och att andra veckan artar sig väl. Och efter de två första veckorna ska det visst bli enklare, så det ser lovande ut.
Min dator ligger för tillfället på Malåkiosken i Västerbotten, men skickas förhoppningvis neråt idag, så om några dagar ska jag ge en mer detaljerad beskrivning av den hektiska flytten och den nya miljön.
Ett litet tillägg bara... Furir startar på Bollnäs på lördag (V75), och hör och häpna; det är endast 20 mil från Uppsala! :O Jag kan "tväråka" upp (det är ju inte värre än att tvärköra till Boden) och se loppet om jag vill. Hihi!
lördag 20 augusti 2011
En väldigt bra bok och en väldigt bra häst (äh... ponny).
Det är lördag morgon och jag känner mig... orolig... i kroppen.
Jag har kommit över en så fenomenalt bra bok att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv när jag inte lyssnar på den (ljudbok m.a.o.). Den är så bra att jag inte kan låta bli att lyssna på den och så bra att jag inte vill lyssna på den i rädslan av att den ska ta slut snart. Jag har inte kunnat sitta still mer än 5 minuter den här morgonen, och till och med nu, när det är tänkt att jag ska sitta och koncentrera mig på vad jag skriver, måste jag hoppa upp och gå en runda med jämna mellanrum. Jag tänker att jag inte ska tänka på boken, vilket naturligtvis är detsamma som att göra det.
Boken i fråga heter Niceville eller The Help och är skriven av Kathryn Stockett, i ljudboksversionen läses den av Anna Maria Käll. Senare i år har en filmatisering premiär på bio, och det var faktiskt så jag upptäckte den. IMDB är ju praktiskt taget min startsida på nätet.
Boken gavs ut 2009, och jag begriper inte hur jag missat den?! Jag tycker att jag har haft bra koll på best seller-listor och rekommendationer, men antingen har boken inte prisats så mycket eller så har jag en sned bild av mig själv.
Så här står det på baksidan boken, som utspelar sig under 60-talet:
"När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.
Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.
Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid."
Jag har inte hunnit så långt ännu och hoppas att det är lika mycket och mer kvar av boken, för det är sannerligen inte många böcker (nu för tiden) som fascinerar eller inspirerar mig så.
En annan anledning till den underliga oron i kroppen kan naturligtvis vara Furirs start på V75 idag. Jag har intalat mig själv sedan startlistorna kom att jag inte är nervös. Och det var jag inte heller. Inte förrän i torsdags då jag diskuterade loppet med min chef. För att slippa undan humörsvängningar, behov av att springa, underliga ändringar i hjärtfrekvenser och diverse andra nervösa symtom körde jag ett mantra: Det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp.
För det är precis vad det är och man bör ha realistiska förväntningar på den lille; dvs. en pengaplats. Det blir bra mindre nervöst om man inte haussar upp det hela, iaf fram tills det att startsignalen går (sen sitter man ändå med hjärtat i halsgropen, men tarmsystemet mår bra mycket bättre om man bara är nervös i 5 minuter jämfört med 5 timmar).
Det hela blir naturligtvis svårare av att Furir nu vunnit sina 4 senaste starter, som inte heller var lätta lopp. Man sätter skygglappar på sig själv, ser bara den fantastiske Farmfurir och missar de där andra duktiga hästarna (bl.a. Nordblomma, Fjeldstad Goggen och Rigel Odin i det här fallet).
Jag tror att jag har ett realistisk relation till loppet idag, blir det en pengaplats ska jag inte bli besviken!
Jag har kommit över en så fenomenalt bra bok att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv när jag inte lyssnar på den (ljudbok m.a.o.). Den är så bra att jag inte kan låta bli att lyssna på den och så bra att jag inte vill lyssna på den i rädslan av att den ska ta slut snart. Jag har inte kunnat sitta still mer än 5 minuter den här morgonen, och till och med nu, när det är tänkt att jag ska sitta och koncentrera mig på vad jag skriver, måste jag hoppa upp och gå en runda med jämna mellanrum. Jag tänker att jag inte ska tänka på boken, vilket naturligtvis är detsamma som att göra det.
Boken i fråga heter Niceville eller The Help och är skriven av Kathryn Stockett, i ljudboksversionen läses den av Anna Maria Käll. Senare i år har en filmatisering premiär på bio, och det var faktiskt så jag upptäckte den. IMDB är ju praktiskt taget min startsida på nätet.
Boken gavs ut 2009, och jag begriper inte hur jag missat den?! Jag tycker att jag har haft bra koll på best seller-listor och rekommendationer, men antingen har boken inte prisats så mycket eller så har jag en sned bild av mig själv.
Så här står det på baksidan boken, som utspelar sig under 60-talet:
"När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.
Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.
Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid."
Jag har inte hunnit så långt ännu och hoppas att det är lika mycket och mer kvar av boken, för det är sannerligen inte många böcker (nu för tiden) som fascinerar eller inspirerar mig så.
En annan anledning till den underliga oron i kroppen kan naturligtvis vara Furirs start på V75 idag. Jag har intalat mig själv sedan startlistorna kom att jag inte är nervös. Och det var jag inte heller. Inte förrän i torsdags då jag diskuterade loppet med min chef. För att slippa undan humörsvängningar, behov av att springa, underliga ändringar i hjärtfrekvenser och diverse andra nervösa symtom körde jag ett mantra: Det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp, det är ett hårt lopp.
För det är precis vad det är och man bör ha realistiska förväntningar på den lille; dvs. en pengaplats. Det blir bra mindre nervöst om man inte haussar upp det hela, iaf fram tills det att startsignalen går (sen sitter man ändå med hjärtat i halsgropen, men tarmsystemet mår bra mycket bättre om man bara är nervös i 5 minuter jämfört med 5 timmar).
Det hela blir naturligtvis svårare av att Furir nu vunnit sina 4 senaste starter, som inte heller var lätta lopp. Man sätter skygglappar på sig själv, ser bara den fantastiske Farmfurir och missar de där andra duktiga hästarna (bl.a. Nordblomma, Fjeldstad Goggen och Rigel Odin i det här fallet).
Jag tror att jag har ett realistisk relation till loppet idag, blir det en pengaplats ska jag inte bli besviken!
tisdag 9 augusti 2011
Fortfarande inget klart besked.
Vilken rysare mitt liv är just nu.
Igår kom andrahandsbeskedet (eller vad det nu heter) från Högskoleverket, och gissa vad jag landade på? Jo, 1:a reserv. Vilket antiklimax... Jag vet inte riktigt om jag ska vara glad eller ledsen, deppad eller hoppfull. Det kändes väldigt mycket som "mittemellan".
Idag ringde jag Lantbruksuniversitetet och frågade om vad jag kan förvänta mig från min 1:a reservplats. Mannen jag fick i andra ändan av luren menade först att det är en 50/50-chans. Hjärtat sjönk som en sten...
Sedan fortsatte han med att ta mitt personnummer och titta i databasen. "Jaha, du har sökt två år tidigare. I år har du haft tur med lottningen, ni är ju rätt många som ligger på samma nivå i högskoleprovsgruppen." Hjärtat sjönk ännu mer, fast i luren lät jag glad och lättad över att jag haft så tur. Handlar det om tur så är det kanske ännu svårare att ta sig in nästa år om jag hamnar på fel sida i år!
Lite käck på rösten förklarade jag att jag har en sådär 80 mil enkelväg och att jag därför skulle vilja försöka lägga upp en ungefärlig plan.
"Jo, jag kan ju inte lova något, men det ser ju rätt bra ut för dig." Lät det plötsligt. Jag blev lite gladare och hoppfullare, men lät jag kanske mer deppad på rösten?
Han tyckte inte att jag skulle ta mig ett boende, utan förklarade att det, enligt honom, var bäst att endast förbereda med en säng att sova i tills jag fått det faktiska resultatet. Jag var väldigt förstående, men jag måste nog ha låtit lite deppad för när samtalet började lida mot sitt slut (sånt känner man även om man har dåligt med sociala poäng) tillade han igen att "dina chanser ser rätt bra ut". Jag tackade lögnaktigt för hjälpen (för vad mer vet jag egentligen nu?) och sa hej då.
Ska förresten tillägga att allt som står inom citattecknen är på ett ungefär vad han sa, inte citerat ordagrant.
Så här sitter jag nu och känner mig både hopp- och hjälplös. För vad gör man?
Utbildningen börjar den 29 augusti och reservantagningen löper fram till första veckan i september (f.r.o.m. nu alltså). Hur länge kan jag hålla på jobbet? Om jag inte tar mig in vill jag ju inte stå utan jobb. Och tar jag mig in första veckan i september står jag ju här med ett nytt jobbkontrakt för den månaden. Vad klåååån!
Igår kom andrahandsbeskedet (eller vad det nu heter) från Högskoleverket, och gissa vad jag landade på? Jo, 1:a reserv. Vilket antiklimax... Jag vet inte riktigt om jag ska vara glad eller ledsen, deppad eller hoppfull. Det kändes väldigt mycket som "mittemellan".
Idag ringde jag Lantbruksuniversitetet och frågade om vad jag kan förvänta mig från min 1:a reservplats. Mannen jag fick i andra ändan av luren menade först att det är en 50/50-chans. Hjärtat sjönk som en sten...
Sedan fortsatte han med att ta mitt personnummer och titta i databasen. "Jaha, du har sökt två år tidigare. I år har du haft tur med lottningen, ni är ju rätt många som ligger på samma nivå i högskoleprovsgruppen." Hjärtat sjönk ännu mer, fast i luren lät jag glad och lättad över att jag haft så tur. Handlar det om tur så är det kanske ännu svårare att ta sig in nästa år om jag hamnar på fel sida i år!
Lite käck på rösten förklarade jag att jag har en sådär 80 mil enkelväg och att jag därför skulle vilja försöka lägga upp en ungefärlig plan.
"Jo, jag kan ju inte lova något, men det ser ju rätt bra ut för dig." Lät det plötsligt. Jag blev lite gladare och hoppfullare, men lät jag kanske mer deppad på rösten?
Han tyckte inte att jag skulle ta mig ett boende, utan förklarade att det, enligt honom, var bäst att endast förbereda med en säng att sova i tills jag fått det faktiska resultatet. Jag var väldigt förstående, men jag måste nog ha låtit lite deppad för när samtalet började lida mot sitt slut (sånt känner man även om man har dåligt med sociala poäng) tillade han igen att "dina chanser ser rätt bra ut". Jag tackade lögnaktigt för hjälpen (för vad mer vet jag egentligen nu?) och sa hej då.
Ska förresten tillägga att allt som står inom citattecknen är på ett ungefär vad han sa, inte citerat ordagrant.
Så här sitter jag nu och känner mig både hopp- och hjälplös. För vad gör man?
Utbildningen börjar den 29 augusti och reservantagningen löper fram till första veckan i september (f.r.o.m. nu alltså). Hur länge kan jag hålla på jobbet? Om jag inte tar mig in vill jag ju inte stå utan jobb. Och tar jag mig in första veckan i september står jag ju här med ett nytt jobbkontrakt för den månaden. Vad klåååån!
onsdag 3 augusti 2011
Fransmännen vet nada om äka finlandssvensk skräck.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Å ena sidan är det ju skrattretande patetiskt på franska, å andra sidan våldtar de ju vår kultur! Man kan inte se sånt här annat än på finlandssvenska, det förstår väl varenda kotte!
Å ena sidan är det ju skrattretande patetiskt på franska, å andra sidan våldtar de ju vår kultur! Man kan inte se sånt här annat än på finlandssvenska, det förstår väl varenda kotte!
11 mil till vackert och värdefullt!
Igår var en bra dag. Jag hade fått häst-ledigt och eftersom jag inte behövdes där åkte jag till stall Dubbel-W i Gäddträsk för att hälsa på djuren och titta på Bokli Eld (igen! ;P)
Stall Dubbel-W:s egna ston, föl, unghästar (ett sto e.Frigg Elden u.Markavinni) och Jänta med Fenja gick alla tillsammans i en gigantisk, avlång hage med mycket mat, skydd och lekplatser för de 3 små.
Det kändes väldigt tydligt att det är så här det ska vara, att det är det här som är naturligt för hästarna. Jag hade kunnat stå och tittat på flocken hur länge som helst och bara myst över det hela. Jag fick en så härlig känsla som nog inte går att beskrivas riktigt. Jag blev också väldigt klar över att 
jag själv vill ha det så här någon gång i framtiden.
Och så till Bokli Eld, som var riktigt sällskapssjuk för dagen.
Precis så här vill man ju kunna göra med alla hästar, även hingstar!
Tolka det som reklam om ni vill, men nu ska jag konstatera lite fakta om denne fine, fine hingst.
Förutom topp-prestationer med rekord som 19,1 (tredje snabbaste kallblodet i världen) och 5 421 603 nKr insprunget (över 6 miljoner i svenska kronor) har han en fantastiskt fin stam med samma linjer som Moe Odin och Pål Even (Elding - Solbergsstjerna). Exteriört är han också en pärla, läser man igenom hingstkatalogen har han en av de bättre bedömningarna:
"Liten, lågställd välmusklad hingst av god rastyp. Vacker huvud. Väl ansatt välvd hals med bra övergång mellan huvud och hals. Hög manke, liggande bog, långt kluvet och något toppigt kors. Välbenad från sidan. Välformade hovar. Vägvinnande rörelser."
Han har tävlat från 3-årssäsongen tills han pensionerades 2010, 12 år gammal, pga. en skada, och har vunnit lopp alla säsonger.
Tittade man på V75 i lördags kunde man se ett klipp med honom och Järvsöfaks när de speedade i 15-tempo sista 500 m i ett lopp.
Så grymt vacker!!! (Ja, det var också ett konstaterande av fakta)
Vilket härligt liv han måste ha i Gäddträsk; stor hage, massor med mat och brudar. Och tänka sig, rids gör han också! Med gott resultat, vad jag har förstått. :)
Stall Dubbel-W:s egna ston, föl, unghästar (ett sto e.Frigg Elden u.Markavinni) och Jänta med Fenja gick alla tillsammans i en gigantisk, avlång hage med mycket mat, skydd och lekplatser för de 3 små.
jag själv vill ha det så här någon gång i framtiden.Och så till Bokli Eld, som var riktigt sällskapssjuk för dagen.
Precis så här vill man ju kunna göra med alla hästar, även hingstar!
Tolka det som reklam om ni vill, men nu ska jag konstatera lite fakta om denne fine, fine hingst.
Förutom topp-prestationer med rekord som 19,1 (tredje snabbaste kallblodet i världen) och 5 421 603 nKr insprunget (över 6 miljoner i svenska kronor) har han en fantastiskt fin stam med samma linjer som Moe Odin och Pål Even (Elding - Solbergsstjerna). Exteriört är han också en pärla, läser man igenom hingstkatalogen har han en av de bättre bedömningarna:
"Liten, lågställd välmusklad hingst av god rastyp. Vacker huvud. Väl ansatt välvd hals med bra övergång mellan huvud och hals. Hög manke, liggande bog, långt kluvet och något toppigt kors. Välbenad från sidan. Välformade hovar. Vägvinnande rörelser."
Han har tävlat från 3-årssäsongen tills han pensionerades 2010, 12 år gammal, pga. en skada, och har vunnit lopp alla säsonger.
Tittade man på V75 i lördags kunde man se ett klipp med honom och Järvsöfaks när de speedade i 15-tempo sista 500 m i ett lopp.
Så grymt vacker!!! (Ja, det var också ett konstaterande av fakta)
Vilket härligt liv han måste ha i Gäddträsk; stor hage, massor med mat och brudar. Och tänka sig, rids gör han också! Med gott resultat, vad jag har förstått. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)