Tillbaka från Frankrike och rätt in i vardagen, sen 1 ½ vecka tillbaka. Tack och lov hade det hunnit bli vår här hemma så jag dukade inte under av kylan.
Frankrike var minsann ett äventyr! Det blev en kort och intensiv semester, men oh så fräsch jag kände mig vid hemkomsten. Helt otroligt vad några sovmornar kan göra!
Resan ner till Stockholm med bil gick förvånansvärt bra. Vädret var kasst, och väglaget lite underligt, men vi körde försiktigt och det hela gick som på räls. Jag körde ner till Umeå, där vi stannade och åt, och sedan mellan Uppsala och Arlanda (typ). Däremellan fick de andra sitta vid ratten. Väl framme på Arlanda (strax före 5 tror jag vi stod på parkeringen) drog vi ut på tiden så mycket som möjligt med packning och frukost osv. Det blev ändå en lång väntan på planet, men sen gick det illa kvickt och strax efter 16 var vi framme i Paris. Därefter lyckades vi så småningom ta oss ut till hotellet i Montparnasse, men första dagen var tågsystemen lite krångliga för en småstadsbo som mig. Och lite för de andra oxå. Värst av allt var dock alla människor! Det var hur många som helst, det kryllade av de, det kändes som att vi var i en myrstack när vi gick på den största tågstationen. Det borde vara förbjudet att låta så många människor befinna sig på ett och samma ställe...
Hotellet, Villa Montparnasse, var kalasfint och låg rätt bra till oxå, nära metron och en mindre marknadsgata där vi åt frukost varje morgon. Där fanns också mängder av restauranger, så vi behövde aldrig åka någon längre bit för att få oss lunch och middag.
Första dagen slog vi på stort. Eiffeltornet, Notre Dame och Louvren. Ja, Louvren, som jag sagt att jag INTE skulle besöka. Ändå fann jag mig stående framför den lilla Mona-Lisa med en hög japaner och mina kompisar. Men allt i sin rätta ordning!
Först promenerade vi till Eiffeltornet. En ganska bra promenad, men fräscht efter att ha spenderat dagen innan i bil och flyg. Vädret var sisådär, men då var köerna å andra sidan betydligt mindre. Jag hörde rykten om folk som fått köa i 2 timmar... För oss tog det på sin höjd 15 min, och sen fick vi alltså åka upp i hissen. Sarah var kaxig och insisterade på att vi skulle åka längst upp, men när vi kom upp på andra våningen lät det minsann annorlunda. Tur att vi andra var modiga nog att möta våran rädsla, då föll den blonda (som för övrigt blev kallad både Lady Gaga och Beyonce av försäljarna nere på marknivå) för grupptrycket.
Sedan åkte vi metron (typ. Tåg iaf) till Notre Dame och promenerade efter det (i regnet) till Louvren.
Inte för att låta bitter, men Notre Dame var våldtaget av turismen (ändå jättefint, men jag störde mig något kopiöst på alla människor) och Mona Lisa var överskattat (vilket jag visste). Däremot fanns det mycket annat fint inne på Louvren, och därför var det naturligtvis väldigt trist att det bara stod på franska och inte ett engelsk ord fanns i sikte.
Andra dagen spenderades på travet. Vi (alla utom Sarah) krigsmålade oss för att försvara vårat lands färger mot de nationalistiska norrmännen. Ni som är pålästa vet redan att Sverige gick på pumpen rejält, sportsligt sett, och att det faktiskt var finnarna som dominerade. Vilket jag inte blev gladare över, jag har ju en förkärlek till norska hästar...
Furiren hade sträckt sig och är ursäktad. Lite trist att det skulle hända en sån här gång, men det var åtminstone coolt att se honom på Vincennes och kul att se de eldiga fransmännen springa längs läktaren och skrika lungorna av sig.
Och jag är väldigt tacksam gentemot mina kompisar som trots sitt obefintliga hästintresse pyntade upp sig så. Och att de ens följde med!
Fredag och lördag blev sedan rätt lugna. Vi var rätt trötta efter två dagars långpromenerande. Jag hade ju hoppats fara upp till Omaha Beach och kanske hitta en hatt, men fick inget av någonting. På fredag gick vi längs Champs Elysée, förbi Louvren igen, spelade in lite film och åkte sedan ut till Quartier Latin för att spana in lite uteställen.
Dit åkte vi sen på kvällen för lite alkoholbaserat kul. Jag är inte helt säker på att vi gjorde helt rätt, de har lite annan kultur där nere, men kul hade vi ändå när vi sprang runt mellan de olika barerna. Jag hittade en britt (engelska, tack och lov!) som jag försökte förklara travet för, men han svarade med att prata om sin kompis som hade en dressyrhäst. Vilket jag säkert hade varit intresserad av om jag befunnit mig i ett mindre blåst tillstånd. Till mitt försvar måste jag dock säga att om man bott 6 år i Frankrike bör man vet vad trav är.
Och just ja, jag passade på att fråga om det verkligen stämmer att engelsmän och fransmän hatar varandra. Britten påstod att det var en myt, men tillade sen att han var walesare...
Så jag vet inte riktigt om jag verkligen fått svar på den frågan än.
På lördagen besökte vi ett akvarium som tröst för den inställda Omaha Beach-resan. Jag var eld och lågor, men de andra forsade igenom stället och gick ut för lite crepes. Sen låg vi mest och jäste i våra sängar innan vi gick ut och åt sista kvällen i Paris.
Resan hem gick också hur fint som helst. Efter några dagar med tågsystemet var det inga problem att hitta ut till flygplatsen, flygandet gick smidigt och vips var vi tillbaka i Stockholm. Där tog det en stund att hitta ut till parkeringen (en erfarenhet rikare om vi skulle bila ner igen någon gång!), sen var det bara att sätta sig och köra hemåt. Isabelle lämnade vi på flygplatsen, hon skulle till en kompis i Uppsala. Jag körde upp till Sundsvall (nästan), sedan fick Sarah och Susanne köra (tror dock Sarah gjorde det mesta) till Umeå, och sen satte jag mig vid ratten sista biten igen.
På det hela taget är jag nöjd och belåten med resan och laddar redan inför Norge i maj månad. Då är det valar som gäller!
onsdag 9 mars 2011
måndag 21 februari 2011
Utnyttjar dödtid på Arlanda.
Nu sitter jag och såsar på Arlanda. Jag hade rätt, alla andra hade fel, det tog inte alls lång tid att köra ner hit. Vi stannade i Umeå för att shoppa och äta, har stannat ett par gånger för toapauser under vägen och Suss och Sarah gjorde avstickare i både glada Hudik och Tierp. Och nåt annat ställe som ingen kommer ihåg namnet på. Allt för att inte behöva sitta på Arlanda klockan 3 på natten.
Efter att ha suttit i bilen närmare en timma, stökat med packning och åkt buss in till terminalen blev ankomsttiden istället 6. Så mycket bättre...
Men jag är inte bitter! Vi är på väg, och det är det viktigaste!
Jag ska försöka få reda på när Furirens lopp går på torsdagen innan jag lämnar landet, det blir så dyrt att ringa sen... Och kanske leta reda på en svensk tidning så att jag har nåt att läsa förutom min just påbörjade bok (Karl Maiers "Into the house of the ancestors").
Och längta efter avgången.
Isabelle har kollat upp resor till Omaha Beach, den guidade och kompletta resan tyckte vi var lite dyr, men det går ju att göra en egen trip. Jag vill bara dit! Och till Notre Dame. Och så vill jag ha min hatt, fast jag inte vet hur jag ska få hem den... Lånade nämligen pappas lilla resväska, och även om jag utan tvekan framstod som den smartaste i våran kvartett när jag lyfte av min väska från bussen (medan de andra fick slita och släpa) så får jag onekligen problem med att få hem några större inköp. Jag kanske kan skicka med posten?
Det blev alltså lite bloggning här på Arlanda. Minimumtiden för Internet var nämligen 1½ timma (för 29 kronor), och det kändes som att jag borde utnyttja en del av det i alla fall. Jag har ungefär en timma kvar, men det tror jag minsann jag skiter i... Får se om någon av de andra vill låna.
Nu ska alla som läser vara jätte-avundsjuka på mig och mina kompisar och så ska ni hålla alla tummar och tår för Furir (som jag personligen tycker har en solklar chans till vinst, men jag är ju kanske lite partisk... ;P).
Efter att ha suttit i bilen närmare en timma, stökat med packning och åkt buss in till terminalen blev ankomsttiden istället 6. Så mycket bättre...
Men jag är inte bitter! Vi är på väg, och det är det viktigaste!
Jag ska försöka få reda på när Furirens lopp går på torsdagen innan jag lämnar landet, det blir så dyrt att ringa sen... Och kanske leta reda på en svensk tidning så att jag har nåt att läsa förutom min just påbörjade bok (Karl Maiers "Into the house of the ancestors").
Och längta efter avgången.
Isabelle har kollat upp resor till Omaha Beach, den guidade och kompletta resan tyckte vi var lite dyr, men det går ju att göra en egen trip. Jag vill bara dit! Och till Notre Dame. Och så vill jag ha min hatt, fast jag inte vet hur jag ska få hem den... Lånade nämligen pappas lilla resväska, och även om jag utan tvekan framstod som den smartaste i våran kvartett när jag lyfte av min väska från bussen (medan de andra fick slita och släpa) så får jag onekligen problem med att få hem några större inköp. Jag kanske kan skicka med posten?
Det blev alltså lite bloggning här på Arlanda. Minimumtiden för Internet var nämligen 1½ timma (för 29 kronor), och det kändes som att jag borde utnyttja en del av det i alla fall. Jag har ungefär en timma kvar, men det tror jag minsann jag skiter i... Får se om någon av de andra vill låna.
Nu ska alla som läser vara jätte-avundsjuka på mig och mina kompisar och så ska ni hålla alla tummar och tår för Furir (som jag personligen tycker har en solklar chans till vinst, men jag är ju kanske lite partisk... ;P).
Laddar för start.
Takeoff!
Alldeles strax!
Njae, på typ 1 timma och 15 minuter är det väl sagt, så jag hinner med en massa till innan allt ska packas i bilen. Jag ska gå igenom packningen en gång till, skriva ut alla beskrivningar och allt info, åka upp till stallet och klappa och godismata mina djur och sen ska jag förbi bibblan och se om det finns några bra ljudböcker som jag kan låna med mig.
Och sen ska jag hämta upp neandertalarna. Ska försöka lära de lite hästspråk så de inte är helt borta, och så får Isabelle och Susanne lära mig lite franska, då kanske vi kan samarbeta oss till någon form av förståelse på Vincennes.
Kameran är med, jag hoppas på att kunna dokumentera det mesta vi ska ge oss på där nere. Jag hoppas också att det finns bra utbud med objektiv i Umeå, där vi ska pausa och handla lite på vägen ner, för jag saknar ett lite mer "allround" objektiv som kan användas i själva staden. Och pappas fick jag inte låna... Han menar att Paris är ett tjuvaktigt ställe där man kan bli av med grejor i ett nafs om man inte passar sig. Jag tror jag ska sätta lås av alla möjliga slag på min ryggsäck!
Jag gick igenom bilen igår och kunde inte hitta några större orosmoln. Jag fick fylla på lite kylarvätska och ska även hälla i lite mer spolarvätska, men annars verkar Gröna Faran II vara i utmärkt skick. Jag fick gräma mig lite över rosten som kan anas på vissa ställen, men några kofläckar är det inte och det påverkar ju inte hur bilen går, så jag ska försöka glömma bort det.
Jag har även förhört mig om vad jag kan behöva på nervägen (för bilen alltså), men pappa fnös bara. Med viss distans så måste jag också säga att jag kanske var lite fjantig.
Nä, nu orkar jag inte mer. Slut-såsat, nu är det järnet upp till stallet!
Au revoir och allt det där, jag ska ha det skitbra i Paris och inte tänka på alla de stackars människorna som ska slita vidare här uppe i kylan.
Alldeles strax!
Njae, på typ 1 timma och 15 minuter är det väl sagt, så jag hinner med en massa till innan allt ska packas i bilen. Jag ska gå igenom packningen en gång till, skriva ut alla beskrivningar och allt info, åka upp till stallet och klappa och godismata mina djur och sen ska jag förbi bibblan och se om det finns några bra ljudböcker som jag kan låna med mig.
Och sen ska jag hämta upp neandertalarna. Ska försöka lära de lite hästspråk så de inte är helt borta, och så får Isabelle och Susanne lära mig lite franska, då kanske vi kan samarbeta oss till någon form av förståelse på Vincennes.
Kameran är med, jag hoppas på att kunna dokumentera det mesta vi ska ge oss på där nere. Jag hoppas också att det finns bra utbud med objektiv i Umeå, där vi ska pausa och handla lite på vägen ner, för jag saknar ett lite mer "allround" objektiv som kan användas i själva staden. Och pappas fick jag inte låna... Han menar att Paris är ett tjuvaktigt ställe där man kan bli av med grejor i ett nafs om man inte passar sig. Jag tror jag ska sätta lås av alla möjliga slag på min ryggsäck!
Jag gick igenom bilen igår och kunde inte hitta några större orosmoln. Jag fick fylla på lite kylarvätska och ska även hälla i lite mer spolarvätska, men annars verkar Gröna Faran II vara i utmärkt skick. Jag fick gräma mig lite över rosten som kan anas på vissa ställen, men några kofläckar är det inte och det påverkar ju inte hur bilen går, så jag ska försöka glömma bort det.
Jag har även förhört mig om vad jag kan behöva på nervägen (för bilen alltså), men pappa fnös bara. Med viss distans så måste jag också säga att jag kanske var lite fjantig.
Nä, nu orkar jag inte mer. Slut-såsat, nu är det järnet upp till stallet!
Au revoir och allt det där, jag ska ha det skitbra i Paris och inte tänka på alla de stackars människorna som ska slita vidare här uppe i kylan.
söndag 13 februari 2011
Storslam på travgalan, IGEN!
Jag läser igenom inlägget från förra veckan och skäms nästan. Min svenskalärare skulle också skämmas, för abruptare slut och mer osammanhängande hopp får man leta efter! Min enda, och ganska lama, ursäkt är att jag inte trummat på tangentbordet sedan i höstas. Facebook och mail räknas inte, där behöver man ju varken vett eller sans, och inte heller styckeindelning eller sammanhang.
Efter detta fria fall ner i den djupaste djuphavsgraven (med magplask) ska jag, så gott jag kan, lappa ihop mitt stukade ego och göra ett nytt försök.
Förra veckan innehöll träningspass med Boel, klippning av mitt eget hår, bio och travgala.
Klipptiden lyckades jag få genom att sms:a en av frisörerna på torsdag kväll i hopp om att det kanske skulle vara Drop In på fredagen. Det var det inte, men hon hade tid att ta emot mig efter lunch så jag paxade illa kvickt den platsen. Det var skönt att bli av med en del hår, särskilt efter att frisören plattat det och visat hur långt det faktiskt blivit... Jag gick från skräck till lättnad efter att hon klippt och tunnat ut och pysslat på i en timma. Och trots att saxen gick som en gräsklippartraktor har jag kvar så pass att det ser ut som jag har långt hår, fortfarande! Bara mycket tunnare och lätthanterligare... *myser*
Klippningen följdes av en eftermiddag i stallet och ett pass för Boel i paddocken. Hör och häpna, men jag longerade henne faktiskt. Jag fastnade ju aldrig riktigt för det där med longering, och de gånger jag arbetat från marken har det blivit tömkörning.
Men... Och nu är jag inte riktigt säker på av som ska komma efter det där "menet". Jag tror att det egentligen var Magdalena som blev inspirerad av en bok eller film och experimenterade med Kerstin. Det landade väl någonstans i bakhuvudet på mig och kom inte fram igen förrän jag testade longera Boel lite på stallplanen för några veckor sen. Och det gick! Hon fattade! Det var något av en chock för mig, de få gånger jag prövade med Jänta blev det mest en massa ptroo-ande från min sida och en hel del skottning från hennes. Boel, däremot, skrittar, travar och galopperar i (relativt) lugna tempon på en stor, fin volt och stannar om man så vill.
Hur som helst tog jag med mig Boel till paddocken för en halvtimmas longering (bara för att det är nyttigt behöver man nödvändigtvis inte tycka att det är kul, och då behöver man minsann inte hålla på så länge heller), med långlina, spö och gougetygeln (ja, ambitös upp till öronen). Planerna gick i stöpet direkt, eftersom att Boel på alla sätt och vis påvisade hur mycket hon ogillade gougetygeln. Det var förståeligt också, eftersom att den är gjord för betydligt större hästar sitter den nog inte riktigt som den ska på min pluttiga häst (för under 148 cm är hon inte). Jag plockade av den och vi ägnade oss åt lite övergångar och galoppfattningar istället. Efter 20-25 minuter av sånt jobbade Boel på alla cylindrar medan jag började få ont om idéer. Så jag plockade fram ett blockethinder och en markbom till det. Och helt odramatiskt skuttade hon över det (i lina, på volt, utan varken utbrytningar eller brallningar) medan jag ojade mig över vilken fantastisk häst hon var. Min kanske något överdrivna entusiasm bidrar förhoppningsvis till att hon tyckte det var en positiv upplevelse och att det blir lika enkelt nästa gång.
Tidigare under veckan hade vi flax med vädret och tisdagen innebar oemotståndlig sol och en temperatur på -4, så då tog jag tillfället i akt och red ner till soptippen. Underbart! Boel började något flegmatiskt men blev desto mer igång när vi kom till tippen, som är ganska vacker nu under vintern när allt skrot och äcklig är gömt under snön. Där fnös och blåste hon åt det mesta medan jag försökte föreviga stunden med min mobilkamera. Hela turen i dagsljus, trots att det var eftermiddag och säkerligen närmare 16.00 när vi kom tillbaka, gissa om jag var nöjd!
Tillbaka till fredagen, som minst sagt blev en bra dag (klippningen och longeringen). Bion var också bra, men vi fick köra till Piteå för att få se premiären av 127 timmar, eftersom att skit-Skellefteå inte behagade visa den. Den var riktigt bra, och inte alls lik andra filmer. Det gillas!
Travgalans resultat har jag ju avslöjat till hälften redan. Ja, Furiren blev Årets äldre kallblod och Årets häst, igen. Årets äldre kallblod var väl rätt säkert på, eftersom han tävlat på helt annan nivå än de andra nominerade gjort (fast det var riktigt fina resultat de hade, de oxå), men med titeln Årets häst vet man aldrig. Det är ju galagästerna som röstar fram den under kvällen, så det är inte alltid nödvändigtvis den med mest pengar eller flest segrar som vinner.
Furiren visade sig dock ha en stor beundrarskara och fick dubbelt så många röster som tvåan. Oj så kul!
Baron fick tyvärr inte priset som Årets 4-åring, det gick till varmblodet Monemill. Jag är ju naturligtvis partisk i frågan, men tycker att statistiken var förbisedd å det grövsta. En liten, liten, liten minimal plump just då, men i efterhand känns det inte som hela världen.
Här är en länk till alla vinnare under kvällen, och en sammanfattning. (Kan dock gå i god för att artikeln i papperstidningen var roligare)
Den kommande veckan ska det jobbas 4 dagar på Posten, men idag är jag ledig. Lyckligtvis. Känner mig lite urlakad efter en 2 timmars cykeltur i -30... Och tyvärr ser resten av veckan ut att bli åt det hållet temperaturmässigt, så mest troligt blir det varken ridning eller körning. Eller longering... ;)
Nu efter lunch kör jag nog iväg till Lycksele för att förnya passet (som jag visserligen inte behöver än, men vem vet när jag ska ut utanför Schengenområdet), och ikväll ska jag nog till biblioteket för att kolla på ljudböcker. Det börjar ju nämligen dra ihop sig inför Paris-resan, och jag skulle vilja ha något att lyssna på när vi kör ner till Stockholm.
Jag börjar bli riktigt laddad inför Frankrike, igen, och inte bara för hästeriet utan för allt det andra också. Hoho!
Och nu har jag allt lyckats få ihop en hel del! Och jag tycker det börjar bli dags att avrunda, fastän jag har lite mer på hjärtat (typ avelssäsongen '11 och annat hästigt som poppar upp på vårkanten). Nästa gång... Ja, för det ska bli en nästa gång, förhoppningsvis inom en vecka!
Och sen får jag väl impuls-köpa en bärbar dator så jag kan föra resedagbok i Frankrike!
Efter detta fria fall ner i den djupaste djuphavsgraven (med magplask) ska jag, så gott jag kan, lappa ihop mitt stukade ego och göra ett nytt försök.
Förra veckan innehöll träningspass med Boel, klippning av mitt eget hår, bio och travgala.
Klipptiden lyckades jag få genom att sms:a en av frisörerna på torsdag kväll i hopp om att det kanske skulle vara Drop In på fredagen. Det var det inte, men hon hade tid att ta emot mig efter lunch så jag paxade illa kvickt den platsen. Det var skönt att bli av med en del hår, särskilt efter att frisören plattat det och visat hur långt det faktiskt blivit... Jag gick från skräck till lättnad efter att hon klippt och tunnat ut och pysslat på i en timma. Och trots att saxen gick som en gräsklippartraktor har jag kvar så pass att det ser ut som jag har långt hår, fortfarande! Bara mycket tunnare och lätthanterligare... *myser*
Klippningen följdes av en eftermiddag i stallet och ett pass för Boel i paddocken. Hör och häpna, men jag longerade henne faktiskt. Jag fastnade ju aldrig riktigt för det där med longering, och de gånger jag arbetat från marken har det blivit tömkörning.
Men... Och nu är jag inte riktigt säker på av som ska komma efter det där "menet". Jag tror att det egentligen var Magdalena som blev inspirerad av en bok eller film och experimenterade med Kerstin. Det landade väl någonstans i bakhuvudet på mig och kom inte fram igen förrän jag testade longera Boel lite på stallplanen för några veckor sen. Och det gick! Hon fattade! Det var något av en chock för mig, de få gånger jag prövade med Jänta blev det mest en massa ptroo-ande från min sida och en hel del skottning från hennes. Boel, däremot, skrittar, travar och galopperar i (relativt) lugna tempon på en stor, fin volt och stannar om man så vill.
Hur som helst tog jag med mig Boel till paddocken för en halvtimmas longering (bara för att det är nyttigt behöver man nödvändigtvis inte tycka att det är kul, och då behöver man minsann inte hålla på så länge heller), med långlina, spö och gougetygeln (ja, ambitös upp till öronen). Planerna gick i stöpet direkt, eftersom att Boel på alla sätt och vis påvisade hur mycket hon ogillade gougetygeln. Det var förståeligt också, eftersom att den är gjord för betydligt större hästar sitter den nog inte riktigt som den ska på min pluttiga häst (för under 148 cm är hon inte). Jag plockade av den och vi ägnade oss åt lite övergångar och galoppfattningar istället. Efter 20-25 minuter av sånt jobbade Boel på alla cylindrar medan jag började få ont om idéer. Så jag plockade fram ett blockethinder och en markbom till det. Och helt odramatiskt skuttade hon över det (i lina, på volt, utan varken utbrytningar eller brallningar) medan jag ojade mig över vilken fantastisk häst hon var. Min kanske något överdrivna entusiasm bidrar förhoppningsvis till att hon tyckte det var en positiv upplevelse och att det blir lika enkelt nästa gång.
Tidigare under veckan hade vi flax med vädret och tisdagen innebar oemotståndlig sol och en temperatur på -4, så då tog jag tillfället i akt och red ner till soptippen. Underbart! Boel började något flegmatiskt men blev desto mer igång när vi kom till tippen, som är ganska vacker nu under vintern när allt skrot och äcklig är gömt under snön. Där fnös och blåste hon åt det mesta medan jag försökte föreviga stunden med min mobilkamera. Hela turen i dagsljus, trots att det var eftermiddag och säkerligen närmare 16.00 när vi kom tillbaka, gissa om jag var nöjd!
Tillbaka till fredagen, som minst sagt blev en bra dag (klippningen och longeringen). Bion var också bra, men vi fick köra till Piteå för att få se premiären av 127 timmar, eftersom att skit-Skellefteå inte behagade visa den. Den var riktigt bra, och inte alls lik andra filmer. Det gillas!
Travgalans resultat har jag ju avslöjat till hälften redan. Ja, Furiren blev Årets äldre kallblod och Årets häst, igen. Årets äldre kallblod var väl rätt säkert på, eftersom han tävlat på helt annan nivå än de andra nominerade gjort (fast det var riktigt fina resultat de hade, de oxå), men med titeln Årets häst vet man aldrig. Det är ju galagästerna som röstar fram den under kvällen, så det är inte alltid nödvändigtvis den med mest pengar eller flest segrar som vinner.
Furiren visade sig dock ha en stor beundrarskara och fick dubbelt så många röster som tvåan. Oj så kul!
Baron fick tyvärr inte priset som Årets 4-åring, det gick till varmblodet Monemill. Jag är ju naturligtvis partisk i frågan, men tycker att statistiken var förbisedd å det grövsta. En liten, liten, liten minimal plump just då, men i efterhand känns det inte som hela världen.
Här är en länk till alla vinnare under kvällen, och en sammanfattning. (Kan dock gå i god för att artikeln i papperstidningen var roligare)
Den kommande veckan ska det jobbas 4 dagar på Posten, men idag är jag ledig. Lyckligtvis. Känner mig lite urlakad efter en 2 timmars cykeltur i -30... Och tyvärr ser resten av veckan ut att bli åt det hållet temperaturmässigt, så mest troligt blir det varken ridning eller körning. Eller longering... ;)
Nu efter lunch kör jag nog iväg till Lycksele för att förnya passet (som jag visserligen inte behöver än, men vem vet när jag ska ut utanför Schengenområdet), och ikväll ska jag nog till biblioteket för att kolla på ljudböcker. Det börjar ju nämligen dra ihop sig inför Paris-resan, och jag skulle vilja ha något att lyssna på när vi kör ner till Stockholm.
Jag börjar bli riktigt laddad inför Frankrike, igen, och inte bara för hästeriet utan för allt det andra också. Hoho!
Och nu har jag allt lyckats få ihop en hel del! Och jag tycker det börjar bli dags att avrunda, fastän jag har lite mer på hjärtat (typ avelssäsongen '11 och annat hästigt som poppar upp på vårkanten). Nästa gång... Ja, för det ska bli en nästa gång, förhoppningsvis inom en vecka!
Och sen får jag väl impuls-köpa en bärbar dator så jag kan föra resedagbok i Frankrike!
måndag 7 februari 2011
Man ska aldrig ge upp!
Nu gör jag ett nytt försök. Mål: ett blogginlägg per vecka. Det borde jag rimligtvis klara av.
Februari är vanligtvis en skit-månad. Vinter, ni vet. Och så intalar man sig själv att det är en kort månad bara för att den saknar tre dagar, men den är ju likafullt 4 veckor lång!
Nåja, i år är det inte så farligt. Jag har nyss fått gå på mitt nya schema på Posten, vilket innebär att jag bara jobbar till 12 och har eftermiddagarna ledigt! Underbart! Tillsammans med Tidningstjänst på morgonen blir det som en vanlig arbetsdag, något bakåtskjuten, men likaväl.
Nästa positiva händelse är Frankrike-resan den 22 februari. Furir kvalade nämligen in till kallblodsloppen i Paris, och det på ett minst sagt lovande sätt. Tillsammans med Ares R.B., Vålsvarten och inbjudne Lix Mollyn ska han representera Sverige på Vincennes. Norska laget består av Greis Vinn, Ramstad Loke, Vinning Tor och Ara Faks och det finska av Hovimäki (har vi ju sett förut), Feelis, Tähen Tuuri och Veeran Tuuro.
Jag ska ner och har lyckats lura med mig de tre musketörerna med löften om det mesta. Vi åker redan på måndagen och är i Paris på tisdag för att sedan åka hem under söndagen, så det andra loppet, Prix des Pays Nordiques, missar jag. Meeeen, det får man ta. Torsdagen ska i alla fall spenderas på travbanan.
De andra dagarna ligger väl öppna än så länge, men lär bli späckade. Jag har väl egentligen bara tre önskemål; Notre Dame, en sån där stor hatt och en trip upp till Omaha Beach. Sarah ville upp i Eiffeltornet, Susanne pratade om Montmartre och Isabelle skulle jag tippa på vill till nåt vinställe. Det enda som jag INTE har tänkt se är Mona-Lisa och Louvren. Överskattat och ocoolt!
Hopp vidare, men lite appropå resor; jag har köpt bil! En fin, grön kombi som ska ta mig till valsafarin i Norge, Kiviks Musteri och förhoppningsvis även Köpenhamn. Yäh!
Men närmsta resan blir till Skellefteå i helgen. Sarah har bevakat släppet av biljetterna till 127 timmar och vi ska dit på premiären är det tänkt (om allt går som det ska). Och sen är det Black Swan som gäller, och i sommar måste, måste, måste jag se den här! Jag ser trailern varannan dag för att jag blir så glad av den och kan nog snart replikerna utantill.
Och för de som tycker att det är nördigt; nördigt är totally inne nu.
Nu ska jag fika, läsa lite ur North & South, fika lite till, kanske se Mulan, och så måste jag nog ta en fika därefter också... Fika är najs!
Februari är vanligtvis en skit-månad. Vinter, ni vet. Och så intalar man sig själv att det är en kort månad bara för att den saknar tre dagar, men den är ju likafullt 4 veckor lång!
Nåja, i år är det inte så farligt. Jag har nyss fått gå på mitt nya schema på Posten, vilket innebär att jag bara jobbar till 12 och har eftermiddagarna ledigt! Underbart! Tillsammans med Tidningstjänst på morgonen blir det som en vanlig arbetsdag, något bakåtskjuten, men likaväl.
Nästa positiva händelse är Frankrike-resan den 22 februari. Furir kvalade nämligen in till kallblodsloppen i Paris, och det på ett minst sagt lovande sätt. Tillsammans med Ares R.B., Vålsvarten och inbjudne Lix Mollyn ska han representera Sverige på Vincennes. Norska laget består av Greis Vinn, Ramstad Loke, Vinning Tor och Ara Faks och det finska av Hovimäki (har vi ju sett förut), Feelis, Tähen Tuuri och Veeran Tuuro.
Jag ska ner och har lyckats lura med mig de tre musketörerna med löften om det mesta. Vi åker redan på måndagen och är i Paris på tisdag för att sedan åka hem under söndagen, så det andra loppet, Prix des Pays Nordiques, missar jag. Meeeen, det får man ta. Torsdagen ska i alla fall spenderas på travbanan.
De andra dagarna ligger väl öppna än så länge, men lär bli späckade. Jag har väl egentligen bara tre önskemål; Notre Dame, en sån där stor hatt och en trip upp till Omaha Beach. Sarah ville upp i Eiffeltornet, Susanne pratade om Montmartre och Isabelle skulle jag tippa på vill till nåt vinställe. Det enda som jag INTE har tänkt se är Mona-Lisa och Louvren. Överskattat och ocoolt!
Hopp vidare, men lite appropå resor; jag har köpt bil! En fin, grön kombi som ska ta mig till valsafarin i Norge, Kiviks Musteri och förhoppningsvis även Köpenhamn. Yäh!
Men närmsta resan blir till Skellefteå i helgen. Sarah har bevakat släppet av biljetterna till 127 timmar och vi ska dit på premiären är det tänkt (om allt går som det ska). Och sen är det Black Swan som gäller, och i sommar måste, måste, måste jag se den här! Jag ser trailern varannan dag för att jag blir så glad av den och kan nog snart replikerna utantill.
Och för de som tycker att det är nördigt; nördigt är totally inne nu.
Nu ska jag fika, läsa lite ur North & South, fika lite till, kanske se Mulan, och så måste jag nog ta en fika därefter också... Fika är najs!
måndag 27 september 2010
Djurintresset tycks aldrig kallna, även om kroppen gör det ibland.
Nu minsann! Nu har jag roliga nyheter!
Furiren är en av 14 anmälda till hingstpremieringen den 7-8 oktober. Jättekul att han visas, och jättekul att så många andra också väljer att visa upp sina hingstar!
Här är en länk till listan med hingstarna. En del av de har hunnit springa in lite mer pengar, och jag vet inte om någon kanske hunnit putsa något av rekorden också, men så här ser det ut på ett ungefär.
Jag hoppas innerligt att jag får ledigt från båda jobben. Från Posten har jag fått tummen upp, men Tidningstjänst har jag inte hört något från än. Det vore väldigt kul att få åka ner och vara på plats, oavsett om Furre går igenom eller inte så finns det garanterat många andra fina hästar att titta på!
Men som sagt, jag måste få grönt ljus från morgonjobbet först...
När jag ringde och försökte få ledigt passade jag även på att be om en veckas semester i slutet på oktober. Den 27 ska det förhoppningsvis bära av till varmare breddgrader, och enligt planen ska jag vara hemma igen den 3 november, men man kan ju alltid hoppas på en flygstrejk eller orkan eller nåt annat oförutsett. Jag misstänker nämligen att jag inte alls kommer att vilja åka hem igen...
Malaysia hade varit det absolut bästa, men där skulle jag vilja ha mer än 2 veckor, så det lär bli något billigare turistställe i Europa. Bara för att se solen. Och en strand och en palm eller två skulle inte heller sitta dåligt.
Jag längtar till på torsdag. Då är det dags för den enda regelbundna timman i TV-soffan för min del. "Life" är det som gäller, och halva min vardag kretsar just nu runt detta program. Ja, jag kommer säkerligen köpa serien på DVD sen också, så besatt är jag! Men jag tycker att jag är ursäktad, för det är en riktigt, riktigt bra produktion. Jättefin kvalité, och fördjupande på en hel del områden. Faktum är att jag blev lite rädd då jag såg första avsnittet. Djuren utvecklar hela tiden nya sätt att överleva, medan vi människor... Ja, vi står ärligt talat rätt stilla i utvecklingen (om vi nu inte går in på teknologi och forskning förstås, men jag vet inte om det just är utveckling åt rätt håll alla gånger).
Hästarna tar det lugnt nu, jag ska försöka hitta mer tid och framför allt ork, men det har varit väldigt mycket jobb den sista tiden (ja, sen i juni dvs) och kroppen börjar kännas riktigt sliten. Med lite semester tror jag dock att utgångsläget kan förbättras avsevärt.
När jag nu alltså har ställt mina två brudar på vila har jag tid med allt möjligt. Jag har börjat läsa Millenium-triologin (igen), och försöker ta mig ut och fota lite mer. Jag planerar resor och läser på om utbildningar. Jag blev ju nämligen uppringd av Arkitekthögskolan i Umeå och blev erbjuden en plats där, men det kom verkligen ur det blå och jag tackade nej (efter en halv dags funderingar fram och åter). Därefter har jag känt en hel del kval och ångest över att jag kanske gjort bort mig totalt. Eller blev det kanske helt rätt? För jag skulle ju försöka på veterinär. Men jag ville ju bli arkitekt ett tag. Eller vill jag det nu? Eller vill jag inget alls?
Den inre dialogen med mig själv har naturligtvis varit mycket mer barnslig och ibland mycket mer komplex och detaljfixerad, men poängen är att jag varken vetat ut eller in.
Nu har jag landat i något slags vakuum, men jag tror att det nog blev bra som det blev. Jag ska ju ut och resa nu, och förhoppningsvis efter nyår också. Sånt kan man inte göra om man läser på högskola.
Nu ska jag gå och undersöka en ny DVD, BBCs The Blue Planet, på närmare håll. Hihi!
Furiren är en av 14 anmälda till hingstpremieringen den 7-8 oktober. Jättekul att han visas, och jättekul att så många andra också väljer att visa upp sina hingstar!
Här är en länk till listan med hingstarna. En del av de har hunnit springa in lite mer pengar, och jag vet inte om någon kanske hunnit putsa något av rekorden också, men så här ser det ut på ett ungefär.
Jag hoppas innerligt att jag får ledigt från båda jobben. Från Posten har jag fått tummen upp, men Tidningstjänst har jag inte hört något från än. Det vore väldigt kul att få åka ner och vara på plats, oavsett om Furre går igenom eller inte så finns det garanterat många andra fina hästar att titta på!
Men som sagt, jag måste få grönt ljus från morgonjobbet först...
När jag ringde och försökte få ledigt passade jag även på att be om en veckas semester i slutet på oktober. Den 27 ska det förhoppningsvis bära av till varmare breddgrader, och enligt planen ska jag vara hemma igen den 3 november, men man kan ju alltid hoppas på en flygstrejk eller orkan eller nåt annat oförutsett. Jag misstänker nämligen att jag inte alls kommer att vilja åka hem igen...
Malaysia hade varit det absolut bästa, men där skulle jag vilja ha mer än 2 veckor, så det lär bli något billigare turistställe i Europa. Bara för att se solen. Och en strand och en palm eller två skulle inte heller sitta dåligt.
Jag längtar till på torsdag. Då är det dags för den enda regelbundna timman i TV-soffan för min del. "Life" är det som gäller, och halva min vardag kretsar just nu runt detta program. Ja, jag kommer säkerligen köpa serien på DVD sen också, så besatt är jag! Men jag tycker att jag är ursäktad, för det är en riktigt, riktigt bra produktion. Jättefin kvalité, och fördjupande på en hel del områden. Faktum är att jag blev lite rädd då jag såg första avsnittet. Djuren utvecklar hela tiden nya sätt att överleva, medan vi människor... Ja, vi står ärligt talat rätt stilla i utvecklingen (om vi nu inte går in på teknologi och forskning förstås, men jag vet inte om det just är utveckling åt rätt håll alla gånger).
Hästarna tar det lugnt nu, jag ska försöka hitta mer tid och framför allt ork, men det har varit väldigt mycket jobb den sista tiden (ja, sen i juni dvs) och kroppen börjar kännas riktigt sliten. Med lite semester tror jag dock att utgångsläget kan förbättras avsevärt.
När jag nu alltså har ställt mina två brudar på vila har jag tid med allt möjligt. Jag har börjat läsa Millenium-triologin (igen), och försöker ta mig ut och fota lite mer. Jag planerar resor och läser på om utbildningar. Jag blev ju nämligen uppringd av Arkitekthögskolan i Umeå och blev erbjuden en plats där, men det kom verkligen ur det blå och jag tackade nej (efter en halv dags funderingar fram och åter). Därefter har jag känt en hel del kval och ångest över att jag kanske gjort bort mig totalt. Eller blev det kanske helt rätt? För jag skulle ju försöka på veterinär. Men jag ville ju bli arkitekt ett tag. Eller vill jag det nu? Eller vill jag inget alls?
Den inre dialogen med mig själv har naturligtvis varit mycket mer barnslig och ibland mycket mer komplex och detaljfixerad, men poängen är att jag varken vetat ut eller in.
Nu har jag landat i något slags vakuum, men jag tror att det nog blev bra som det blev. Jag ska ju ut och resa nu, och förhoppningsvis efter nyår också. Sånt kan man inte göra om man läser på högskola.
Nu ska jag gå och undersöka en ny DVD, BBCs The Blue Planet, på närmare håll. Hihi!
onsdag 25 augusti 2010
Jag gillar inte den KORTA, svenska sommaren. Den långa är det inga fel på.
I'm back! Starkare, snyggare och smartare än någonsin!
Och kanske, möjligtvis, lite sliten efter allt sommarjobb, men det syns förhoppningsvis inte.
Vad som bidrar till slitaget är temperaturen. Augusti, som enligt alla kalendrar är en sommarmånad, har förvandlats till en sur och kall höstmånad. När jag cyklade till Posten imorse tog jag full mundering på övre halvan av kroppen, mössa, halsduk, dubbla tröjor, jacka... Och likväl fick jag frysa när det blåste in en vindil under alla kläder, rätt på magen! Fy så hemskt!
Turligt nog hade Skelleftetravet flax, då V75 gick där den 14:e augusti var det 27 grader varmt och vindstilla. Även om det är lite jobbigt det med skulle jag välja det före höstvädret 7 dagar i veckan. V75-dagen blev kalaskul. Kallblodsloppet, dvs. Steggbest Minne, gick ju i år inom Nordisk Elitkamp och grädden av kallblodseliten var där. Moe Brage, Hallsta Lotus, Lome Kongen, Tangen Scott, Feseth Lynet, A.T. Eko... Och några till. Vilka formel 1-bilar! Granna hela högen, och en hel del är ju godkända för avel. Hallsta Lotus vann, naturligtvis, men mitt hjärta slog hårt för Moe Brage, vars framsteg får en att vilja svimma på fläcken. Och Lome Kongen var minsann inte så dum heller!
Annars går hästeriet fint. Furre och Baron har i sina senaste starter tagit varsin andraplats. Furir gick bet på mållinjen mot en sprinter och Baron fick möta Sveriges bästa 4-åring Mel Odin, som ju var otroligt bra och nästan gick nytt svenskt rekord.
Boel tuggar på och det ser positivt ut inför ett kval den 8 september. Jag ska bara se till att ringa Jan Åberg och försöka ordna lite papper först, så att det inte tar stopp på grund av nåt sånt.
Jänta var jag ute med ikväll och turen kan lätt klassas som "Årets Tur". Herreminje så fin hon var! Hon var så otroligt lyhörd, för alla hjälper! Vi satte några skänkelvikningar och öppnor och trots lite galoppträning var hon som en fjäril i handen hem. Underbart!
Igår kom semestertankarna på allvar. Jag gick från kryssningar till haj- och valsafari till vanliga safaris till rundturer i Indien... Och så vidare. Det tog liksom aldrig slut. Efter att ha tittat lite mer på priser och tänkt realistiskt har jag landat vid en ungefärlig plan. Det som gäller är en resa till Norge i november för att kika på späckhuggare, och sen kanske en veckas semester på något soligt ställe. Eller så åker jag till Rom (som kanske är soligt?) och tittar på lite kulturella grejor.
Som ni märker är planen inte helt klar än, men det finns någon slags grundtanke.
Och apropå resor (vi får ju inte hoppa alltför mycket mellan ämnen här), så har jag och Sarah tänkt åka till Skellefteå... Ja, jag vet, det är ju inte ens en resa, men läs klart först... och se Grease! Ja, musikalen alltså! Det tyckte jag var ett roligt påhitt.
Och så har jag och Susanne pratat om att åka upp till Luleå och se Volbeat när de spelar där den 16 oktober.
Jag kan nog ha att göra den här hösten, om jag vill...
Jag återkommer senare i veckan, förhoppningsvis, men avslutar inlägget med två rumpbilder från en lördag när jag och Judith "stekte" nere på stranden med tant Boel och farbror Birk
. Innan det blev en hälsorisk att bära t-shirt och shorts. (Och nej, jag stödjer inte ridning utan hjälm, men som ni kanske ser var det ett plötsligt påhitt...)
Och kanske, möjligtvis, lite sliten efter allt sommarjobb, men det syns förhoppningsvis inte.
Vad som bidrar till slitaget är temperaturen. Augusti, som enligt alla kalendrar är en sommarmånad, har förvandlats till en sur och kall höstmånad. När jag cyklade till Posten imorse tog jag full mundering på övre halvan av kroppen, mössa, halsduk, dubbla tröjor, jacka... Och likväl fick jag frysa när det blåste in en vindil under alla kläder, rätt på magen! Fy så hemskt!
Turligt nog hade Skelleftetravet flax, då V75 gick där den 14:e augusti var det 27 grader varmt och vindstilla. Även om det är lite jobbigt det med skulle jag välja det före höstvädret 7 dagar i veckan. V75-dagen blev kalaskul. Kallblodsloppet, dvs. Steggbest Minne, gick ju i år inom Nordisk Elitkamp och grädden av kallblodseliten var där. Moe Brage, Hallsta Lotus, Lome Kongen, Tangen Scott, Feseth Lynet, A.T. Eko... Och några till. Vilka formel 1-bilar! Granna hela högen, och en hel del är ju godkända för avel. Hallsta Lotus vann, naturligtvis, men mitt hjärta slog hårt för Moe Brage, vars framsteg får en att vilja svimma på fläcken. Och Lome Kongen var minsann inte så dum heller!
Annars går hästeriet fint. Furre och Baron har i sina senaste starter tagit varsin andraplats. Furir gick bet på mållinjen mot en sprinter och Baron fick möta Sveriges bästa 4-åring Mel Odin, som ju var otroligt bra och nästan gick nytt svenskt rekord.
Boel tuggar på och det ser positivt ut inför ett kval den 8 september. Jag ska bara se till att ringa Jan Åberg och försöka ordna lite papper först, så att det inte tar stopp på grund av nåt sånt.
Jänta var jag ute med ikväll och turen kan lätt klassas som "Årets Tur". Herreminje så fin hon var! Hon var så otroligt lyhörd, för alla hjälper! Vi satte några skänkelvikningar och öppnor och trots lite galoppträning var hon som en fjäril i handen hem. Underbart!
Igår kom semestertankarna på allvar. Jag gick från kryssningar till haj- och valsafari till vanliga safaris till rundturer i Indien... Och så vidare. Det tog liksom aldrig slut. Efter att ha tittat lite mer på priser och tänkt realistiskt har jag landat vid en ungefärlig plan. Det som gäller är en resa till Norge i november för att kika på späckhuggare, och sen kanske en veckas semester på något soligt ställe. Eller så åker jag till Rom (som kanske är soligt?) och tittar på lite kulturella grejor.
Som ni märker är planen inte helt klar än, men det finns någon slags grundtanke.
Och apropå resor (vi får ju inte hoppa alltför mycket mellan ämnen här), så har jag och Sarah tänkt åka till Skellefteå... Ja, jag vet, det är ju inte ens en resa, men läs klart först... och se Grease! Ja, musikalen alltså! Det tyckte jag var ett roligt påhitt.
Och så har jag och Susanne pratat om att åka upp till Luleå och se Volbeat när de spelar där den 16 oktober.
Jag kan nog ha att göra den här hösten, om jag vill...
Jag återkommer senare i veckan, förhoppningsvis, men avslutar inlägget med två rumpbilder från en lördag när jag och Judith "stekte" nere på stranden med tant Boel och farbror Birk
. Innan det blev en hälsorisk att bära t-shirt och shorts. (Och nej, jag stödjer inte ridning utan hjälm, men som ni kanske ser var det ett plötsligt påhitt...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)