Jag tänker till om dyra hästkrafter.

Wow, år 2009 har verkligen börjat till Åsajervens fördel. Efter 9 starter har han 6 segrar och 3 andraplatser och ca. 850 000 nKr insprunget. Inte dåligt!!! Senaste segern togs idag på Bjerke då han kom i mål före Röste Bo, Mörtvedt Jerkeld, Moe Odin, Fakse och Feseth Lynet. Bland de oplacerade kom bl.a. 3 av "mina" favoriter; Bokli Eld, Moe Brage och Tangen Scott.
Åsajerven verkar hur som haver ha hittat toppformen, och man får väl hoppas att det håller i sig. Han har ju en intressant stam, med Atom Vinter som morfar och ett möderne som går tillbaka till Stöva. Därifrån kommer ju även Slogum Björn, för de som är intresserade... ;) Tangen Scott är oxå en produkt ur denna linje, liksom Åsaelden, Schuvar, Slogum Jörn, Sleipner Tor... Och många andra intressanta hästar!
Åsajerven har alltså det mesta. Utseendet vet jag dock inte. Har inte sett honom på några nya, fräscha bilder, men som 3åring tycker jag inte han var något fagert exemplar på kallblod. Å andra sidan är det inte lätt att vara 3åring, det är mycket som växer då, och sprang fort, det gjorde han ju redan då.

Efter lite efterspaningar på nätet har jag nya upptäckter (för mig iaf) att rapportera om.

1. Sambo och Atoma. Dessa två gav tillsammans Ymer, som gav Eldmöy och på senare tid alltså Furre. Atoma fick med en annan hingst Alta, som i sin tur betäcktes med Sambo och lämnade Media, som i sin tur lämnade godkände Eder.
   
2. Linsi: född 1983 (alltså 26 år gammal i år) har lämnat 21 avkommor, den senaste förra året efter Röste Bo, i år betäcks hon med Voje Faks Still going strong, gamm-tant!!! Bästa avkommorna är Bork Rigel och Röder, men hon har även en efter Slogum Björn (!): Lin Björn med halva miljonen insprunget.
3. Fjällsvarten, som varit nere på MRK och tränat några gånger, kommer ur Stall Farms gamla stolinje, från Lill Pella herself. Världen är allt bra liten!

Hastigt och lustigt tog jag Gröna Kortet idag. Bra att ha, utifall jag någon gång i framtiden skulle få för mig att tävla. Man vet aldrig, Jänta eller Furir kanske ska ut nästa sommar. Hur som helst så tog det tid från min pluggar-eftermiddag, så matteboken ligger fortfarande oöppnad, och det kan nog behövas lite disciplin för att öppna den.
Inte blir saken bättre av att jag fastnat i Spindelharpan-träsket igen. Ja, kalla mig löjlig och fjantig, men mitt barnsliga tävlingssinne väcks av detta spel och får mig att gå i taket om jag inte vinner iaf (i snitt) vartannat parti (2färgers, därav de låga kraven). Beroendeframkallande är det oxå, och en hel del av gårdagens kväll spenderades åt att skrika av sig på datorn (för det är ju datorns fel att jag inte vinner).

Furre verkar fräschare i kroppen, sträckningen tycks ha gått ur, så nu blir det kanske Skellefteå på lördag. För Boels del väntar först och främst skoning, sen ska jag försöka fastställa om hon är ofräsch eller inte. Hon har inte ont någonstans och lider inte, men ibland tycker jag hon rör sig lite ojämnt och blir orolig för att hon kanske ska ha ngt otyg i något ben. Å andra sidan är det nog lätt att bli paranoid när hästen går barfota och växer.

En fullt realistisk önskan till födelsedagen: en Ford Mustang Shelby GT från 2008... Eller varför inte en Glass Roof Mustang från 09 (gärna innan övriga marknaden fått tag på den)? Fast jag tar den gärna en dag i förskott, så jag kan göra entré på balen med den.

Dagen med D kom till slut.

Idag hände det. Tokrycket som alla hästägare någon gång kommer att uppleva. En sån där händelse när man går och myser och helt plötsligt väcks man på det mest obehagliga sätt och finner sig mitt i en tornado av hovar och ben och svans och en väldigt kroppsmassa. Det hände idag när Boel och jag strosade genom byn. Händelsen med stort H, händelsen som jag aldrig kommer att glömma.

Vi hade just så pass hunnit till Ann-Kristins hus. Då, helt plötsligt, lämnade alla Boels fyra fötter marken och hon flög rätt upp. Ja, rätt upp bland molnen som en pegasus och kvar stod jag gapande. Nej, självklart ljuger jag. Hon flög rätt upp och säkert... Ja, vad ska jag tro, 2 dm bakåt? Utan ord förklarade hon för mig att rovdjuret som lurade uppe på Ann-Kristins altan var redo att anfalla oss oskyldiga Stall Farmare med ett vapen värre än de värsta huggtänderna. Där stod hon, Ytterbergs ökända lejoninna, med blodtörstande ögon och spända muskler och med en hink i högsta hugg. Ur denna hink, som hon alltså nyss tömt, droppade det något som måste ha varit blod.
Hur ska vi ta oss igenom detta, tänkte både jag och Boel. Det här var ju verkligen en ny situation för oss.
Rovdjuret röt något åt oss, förmodligen arg över att Boel upptäckt det livsfarliga bakhållet. Men tänka sig, just som jag trodde att jag skulle få se döden i vitögat morskade Boel upp sig och som orädd, 180 cm hög rugbyspelare trädde hon framåt. Och rovdjuret tog till flykten! Det måste ha varit Boels imponerande kroppshydda som skrämde bort henne. Efter det kunde vi lugnt fortsätta våran promenad, det blev ett stopp vid aj-aj-ajen, men det var just det enda.

Jalle blev en lättsåld historia. Det har tydligen redan ringt ett flertal spekulanter, och senast igår var visst ett köp på väg. Det var ett par seriösa amatörer nere i Gävle som var sugen på en starthäst. Det är bara att hålla tummarna!

Biologiprov och kemilabb imorgon, sen ser det faktiskt rätt lugnt ut till veckan. Huga, så skönt, nu är skolan snart färdig!

Kallblodslopp på TV, härligt!

Nu mås det lite bättre, när man äntligen är hemma.

Mötet gick bra, jag får förhoppningsvis skicka upp halva gruppen. Den andra halvan kommer nog att få nya kamrater till hösten, och så får vi se hur vi gör med en eventuell ny plaskis-grupp. Det hela beror ju lite på om jag är kvar här då.
Det skulle även erbjudas en utbildning till hösten innan skolan och träningarna drar igång, om jag är kvar så skulle det vara jättekul att gå. Bra att ha lite med i bagaget.

Arne hade varit ute och kört lite snabbare med Furre ikväll och han drar fortfarande ett bakben, troligtvis har han sträckt sig vid utbrytningarna han gjorde ur hagen för några veckor sedan. Inte göra mycket åt, det kommer bli en hel del lugn ridning och dressyr maj månad för hans del.
Boel får vi se vad det blir av. När hon nu står i bantarhagen känner jag ingen jättestress över att hon inte går just nu. Hon tycks växa och har dessutom inga skor så vi tar det lugnt. Jag ska ut och gå med henne imorgon och promenader är nog vad som kommer ligga på schemat till och med måndag iaf. Får se vad som händer efter det.

Siljansloppet på lördag då V75 går på Rättvik! Många fina kallblod med där i år. Clay, Amor Even, Håkon Jo, Aldermarin, Lome Stjernen, Vingbo Stjärn, Love, Hallsta Lotus, Slettvoll Rambo, Sundbo Kravall... Och några till. Mina stora favoriter är Clay, Amor Even, Aldermarin och Slettvoll Rambo, så jag hoppas på toppen för deras del!
Aldermarin borde ha en trevlig chans, han står ju 20 meter till på sina vanliga motståndare. Amor Even kommer direkt från en 22,9-tid som togs bakom Kasper Mollyn och Voje Faks i Norge, det är nytt rekord för hans del och jag hoppas lite grann att han har storform. Vore roligt om han kunde få placera sig bra i ett sånt här lopp.
Slettvoll Rambo tycks vara i högform enligt nya tränarna (Lundås Emelies, btw!) och det är en riktigt läcker kille så han borde nog ha chans på en fin placering!
Loppet innan är Ego Boys minne, ett blodinglopp där Jaded, Standpoint och Acclaim är med. Det är inte många varmblod jag tycker är fina (Copper Beech för färgen typ?), men jag såg Standpoints senaste start och den hästen är riktigt, riktigt fin! Acclaim var ju fruktansvärt läcker då jag såg honom på V75 i Umeå, men det är ju annars ingen jätteflott häst.

Nu skriker pappa på datorn och jag själv ska knata iväg till biologiboken. Prov på fredag! Det ska nog lösa sig till det bästa.

Vill inte alls.

Hade kunnat åka hem tidigare idag, direkt efter biologilektionen, men då var det ju den där nedriga mattelektionen kvar... Och duktig som jag är stannade jag förstås. Känns inte som ett roligt val, jag är så trött att jag förmodligen skulle kunna somna på stället om jag så ville. Matteläraren skulle ge mig den senaste genomgången och sen måste man väl försöka aktivera hjärncellerna i 1½ timma framöver. Om det nu går, vilket jag tvivlar på.

Järnet hem med bussen (eller hur var det nu?!), sedan hinner man knappt kliva in i huset innan det bär av till ett styrelsemöte kl. 6. Det handlar om simklubben och förhoppningsvis ska jag väl få skicka upp några av mina duktiga ungar till mer passande grupper. Och kanske, kanske får jag en inblick i hur det ser ut till hösten, så att jag kan meddela föräldrarna, som har varit väldigt sugna på att veta vad som kommer att hända då.

Uppdatering senare, nu måste jag kila iväg på lektion...

Ge mig nya ledband.

Simningen var en skit-idé, nu har jag aj-aj i båda knäna, skulle tro det är just ledbanden eftersom det är på insidan jag haft de problemen. Skit! Lite kul var att det kändes i knäna idag när jag fick en stöt av det vidriga elstängslet i Norsjö. Högerarmen sladdrig, och så slog det till på baksidan knäna? Vääääry odd.

Det finns flera Guds-gåvor...

Jag skojjades bara i förra inlägget. Självklart är Moe Odin inte den enda gåvan här på jorden. Baldern har för evigt en plats i mitt hjärta. Titta bara här ovan. Klart man inte kan glömma en sådan. Och hans brorsa är inte helt dum, han heller, med 5 miljoner insprungna.

Mitt inre är i harmoni med världen.

Jag har äntligen hittat nirvana, jag är helt zen ikväll!

Efter att ha vräkt i mig massa fika på plaskisavslutningen simmade jag några längder då alla försvunnit ut ur hallen. Innan det visade jag prov på min stora givmildhet och gav bort en kakburk till en kompis i en rostig audi, redan där märkte jag att något var annorlunda ikväll.

Vatten är ett otroligt ämne i flytande form, hur rofyllt som helst om man får vistas själv i det. Fortsätt simma, fortsätta simma, men ingen stress, och som taget ur en film när man kom ner under ytan. Ljus som speglade sig i kakelväggarna, en helt plan vattenyta och själv känner man sig så viktlös att man nästan tror sig ha gått ner 20 kilon.
När jag stillat min sinne med lite planlöst smygande i vatten blev jag en riktig gangzter. Jag gick upp, låste alla dörrar så att ingen ovälkommen kunde komma in. Näckade sedan i bassängen, duschade inne på tjejernas och bastade inne på killarnas. Riktig rebell! ;)

Sedan packade jag ihop det resterande fikat, låste allt igen och när jag satte mig i bilen kände jag bara... zzzzzen (z:at är det viktiga, ni måste säga det med inlevelse och riktigt betona det, då kanske ni kan ana er till vad jag kände). Whoooow, hade jag sagt i andra fall, men nu är jag så i balans att det inte känns rätt för mig längre, detta uttryck för ungdomar som sett för mycket på tv och börjat härma det. Jag känner att Buddha och Dalai Lama är mina själsfränder ikväll och att de, vart de nu än befinner sig, känner precis likadant. Vi är zzzzzzzzen.

Och nu inbillar ni er kanske att jag är botad från min hästsjuka, när jag inte skrivit ett enda ord om hästarna (hittills!). Men in your face!, eller gdong pa som buddhisterna säger, för här kommer en bild på min fina svarta råtta, som nu har påbörjat nerslitningen av sina hovar. Hoppas att det tar stopp när det överflödiga hovmaterialet är borta, annars får jag problem när det är skoningsdags.
Baronen har fått stanna i Skellefteå på travbanan. Där ska han stå 1-2 månader och har han inte mognat vid det laget kan nog en kastrering vara aktuell. Vore ju synd med tanke på hur han ser ut, men kan han inte koncentrera sig kan han inte springa in några pengar heller och då kan man fetglömma att han ska bli godkänd avelshingst.
Här är Guds gåva till mänskligheten, som jag drömde att jag hade på leasing för några nätter sedan, men tyvärr blir det aldrig någon partner till Boel, och förmodligen kommer han aldrig gå i min hage heller. Jag får istället se fram emot att den här killen går igenom (peppar, peppar!) och att han lyckas bli tillgänglig i Sverige illa kvickt.